- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
28

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

så blef den lära, som på mathematiska förhållanden baserade
naturen, läran om en död mekanism, hvilken man utsträckte
allt längre, ända till gudomligheten; ja, om Gud gåfve rådrum
blott, så skulle denna döda mekanism väl med tiden kunna
göra underverk genom att maschinmässigt föra menniskan
fram till höjden af fullkomlighet: en åsigt, som af Condorcet
i synnerhet utvecklades, sedan Turgot börjat och Rousseau
egentligen gifvit anledningen.

Rousseau slutade med antagonism mot sig sjelf, och i
denna förgicks han. Det var en inre olycka.
Naturbetraktelser voro slutligen det enda, hvari han ännu fann nöje. Det var
en längtan efter naturen och dess enfald, som yttrade sig i
detta utbrott af Rousseaus skriftställeri. Han var en rikt
begåfvad ande, äfven hvad skarpsinnigheten beträffar; men
ännu mera var han en känslo-menniska: hos honom talar en
känsla, som utgår från djupet af det menskliga väsendet;
hvarmed ock sammanhänger hans musikaliska snille och den
musikaliska verkan af hans skrifter, som tjusa genom ett
’ je ne sais quoi" — en från musiken lånad rythm.
Rousseau är den förste af dessa poetiska prosaister, hos hvilka
känslan ligger i sjelfva resonnementerna, och som hänföra
så väl genom den förra som genom de sednares logiska
halt. Han hade gjort ett nytt uppslag; vid hans naturtoner
fästade sig verlden, ty på många håll återvände man till
naturen, ej blott i de mathematiska naturvetenskaperna, utan
äfven i de vetenskaper som hafva med lifvet att göra. —
Fysiken hade alltifrån medeltiden hyllat qualitates occultæ, och
sedermera hade det mathematiska föreställningssättet inom denna
vetenskap tagit öfverhand, så att man i densamma använde
de mathematiska lagarne. Nu åter började man att fästa
sin uppmärksamhet på sjelfva lifvet i naturen.
Naturfor-skarne, trötta vid de artificiella systemerna, blefvo slagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free