- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
103

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Det är derföre ovedersägligen sannt, att det nya och
öfverraskande ej allenast ligger framom, utan lika mycket bakom
oss, sä att det nya i det förflutna fullt svarar mot det
nya i framtiden. Historien är ej någonting redan gjordt,
utan göres i hvarje ögonblick; ja, detsamma gäller till och
med om det förflutna sjelft, emedan menniskan
oupphörligen ser sin utveckling under allt högre synpunkt. Ett
slående exempel härpå är christendomen och den revolution
densamma åstadkommit, betraktad ur synpunkten af den gamla
kulturen och den nya. För den förra, som var innesluten
mom synkretsen af den yttre, politiska staten, var
christendomen ej blott någonting obegripligt, utan äfven absurdt,
absolute obetydligt. Med hvilken nonchalance omtala ej
Romerska historieskrifvare den nya läran: — en sekt i Judéen,
i en vrå af verlden, "auctore Christo quodam", säger Tacitus.
Och dock var denna händelse ett nytt inslag i historiens
väfnad. Christendomen är ett evigt, innerligt, sig hvar dag
görande factum; och jag är långt ifrån att tro densamma ännu
vara afgjord: der återstå ännu lika stora upptäckter att
göra, som de hvilka redan äro gjorda, lika stora
uppenbarelser att mottaga, som de hvilka äro emottagna. — Har
man denna öfvertygelse, så är man in salvo i afseende på
christendomen, och ej lätt åtkomlig för farhågan, att dess
fortfarande bestånd äfventyras genom angrepp på dess
utanverk. Alla högre idéers utveckling består deruti, att de
lösgöra sig från sin historiska grund; hvarigenom de blifva
oafhängiga af alla de tillfälliga omständigheter, under hvilka
de uppstått: det nationella utplånas ju mer det väsendtliga
framträder. Äro dessa idéer ämnade att blifva en allmän
mensklig egendom, så måste de afstryka allt nationellt och
lokalt; ty detta, som är en fördel för dem, hvilka äro födda
och uppfostrade deruti, blir en svårighet, ett hinder för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free