- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
105

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

men vägen kan man ej forutsäga Att det skall gä derhän,
är foremål för tron, men huru detta skall ske, blir alltmer
foremål för vetandet, ju mer historien utvecklar sig,
emedan Gud liksom tillåtit menniskan att vara medarbetare uti
hans verldsplan, och således ock att successivt bli
medvetande af sjelfva planen. Ty tron är dock sådan, att den ej
är absolut skild från kunskap; en tro, hvars föremål är
obegripligt till sin natur, är vantro, den blinda och lata tron,
som ej söker efter sitt föremål. Allt föremål för tron
förut-sättes kunna bli föremål för vetandet, och all tro är således
tron på sanningen; föremålet är ej sannt emedan det är
trodt, utan det är trodt emedan det är sannt, och endast
derföre existerar ock tron. Just denna trons progressiva
förvandling i vetande är hvad historien lärer.

Vi sade, att problemet för menniskans historia är
nödvändigt föremål för filosofi, och vi ha derföre såsom
inledning till dessa föreläsningar sökt visa, huru detta problem
olika uppfattats af den nyare filosofien. — Tre äro
hufvud-föremålen för den menskliga kunskapen: den inre, den yttre
och den absoluta verlden. Hvardera af dessa innehåller en
till utseendet oändlig mångfald, hvilket dock ej hindrar att
denna är åtföljd af behofvet och fordran af en enhet. Men
mångfalden är i begreppet ej fattlig utan såsom motsats till
enheten, hvilken i sig innehåller dess förklaringsgrund. Detta
behof af enhet är i sjelfva verket förnuftet sjelft och dess
förutsättning af sin egen närvaro i allt, hvilkens verklighet det
aldrig tröttnar att söka. Man skulle deraf kunna draga den
slutsats, att då förnuftet innehåller fordran af enhet, det ock
inom sig måste innehålla enheten sjelf, och vidare, att det
ej kan gifvas mer än ett förnuft, nemligen förnimmelsen af
denna enhet. En sådan förutsättning har ock förnuftet i alla
tider gjort; detta är det inre af historien. Svårare än förr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free