- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
131

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

Scbelling, gjorde att han ej kom öfver de första principerna
i naturfilosofien. Till den ideella åter blef han genom sina
motståndare tvungen att återkomma, sedan han liksom
förglömt sig inom naturen; ty emedan hans lära var en
omhvälfning inom andens verld, angrep man och missförstod
den på många sätt. Alla hans, efter skriften System des
transscendentalen Idealismus utkomna, framställningar af sin
åsigt från den ideella sidan äro framkallade af sådana yttre
anledningar, och hafva derföre ej varit adeqvata. Så
framkallades skriften Philosophie und Religion genom ett affall
inöm hans egen skola, Eschenmaters, hvilken sedan uttalat
en egen riktning. Han höjde den anklagelsen mot Schellings
filosofi, att den så utplånade alla motsatser, att skilnaden
mellan godt och ondt, ja mellan Gud och menniskan
upphäfdes. Ett anfall af Friedrich Schlegel, som framkastade
beskyllningen för pantheism eller en blott sublimerad
Spino-zism, gaf anledning till skriften Ueber das Wesen der men
sch-lichen Freiheit, det af Schellings arbeten som kanske mest
ger begrepp om resultatet af hans filosofi i ideelt och
religiöst afseende. — Dessa ideella problemer lemnade dock
Scbelling snart, sedan han liksom uppgifvit hoppet att med
publicum komma till rätta, och tystnade. Han bar likväl
sedan denna tid ej varit overksam, utan vidare utbildat sin
filosofi, ehuru han dervid alltmera dragit sig inom sig sjelf;
ban gör nemligen sjelf skilnad mellan sin philosophia prima
och secunda, hvilken sednare han ännu ej framställt.

Det var — hafva vi ofvan anmärkt — liksom om det
våldsamma uti denna precipitation af alla motsatser inom
naturens och andens riken i afgrunden af det absoluta hade
varit en så stor vändpunkt i det menskliga medvetandet,
att det, sedan den var hunnen, måste hvila sig; hvaraf följde
dels ett ofilosofiskt bemödande inom den uppnådda stånd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free