- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
135

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

435

verkan äro således här identiska, äro motbilder af hvarandra.
Detta är frihetsbegreppet — caussa sui — äfven för sig
sjelft varande till såsom sådant. — Redan på det naturliga
gebitet hade det visat sig, att medelbegreppet i filosofien,
dess A och O, är begreppet af en meddelad frihet; detta
Sr lifvets hemlighet och är så litet fiendtligt mot
sjelfstän-digheten, att tvärtom det ena framkallar det andra af samma
slag: lif framkallar lif, o. s. v. Men så länge reflexionen
endast härvid stannade, kunde lifvet ock endast såsom
all-mänt lif fattas: hvilket är hedendomen, äfven i dess vackraste
form, hos Grekerna. Här se vi orsaken, hvarföre Schelling
fattar den första perioden såsom natur. Gud sjelf blir i
denna period ej någonting annat än oändligt lif. Men såsom
sådan blir gudomligheten absolut yttre, öde, och man
påminner sig huru t. ex. Herodotus härleder olyckor o. s. v.
från afund hos ödet, hvilket till sin natur är despotiska I
detta begrepp om gudomligheten exilerar det moraliska, så
att begreppet om godt och ondt ej finnes i afseende på
densamma; religionen är sålunda här omoralisk, den bifaller
omoraliska handlingar. Genom det nämnda oändliga lifvets
reintegrering med sanning, skönhet och godhet, förflyttas
gudomlighets-begreppet in på christendomens område. Gud
8r bär ej blott absolut lif, utan det absolut rätta och goda,
och tillika det absolut sköna, hvilket är en apparens, men
sem ej inom naturen kan finna sitt adeqvata uttryck, ty
det högsta sköna är sjelft af andelig natur. Gud är här
kärlek och anser sjelfständigheten såsom sitt högsta verk, såsom
sitt beläte, hvarföre ock menniskan kan göra sig ett begrepp
om Guds tankar, hvilka äro sådana, att de ej blott gifva
verklighet, utan ock frihet. Detta är hvad Schelling menar
med det absolutas "Neidlosigkeit." — Men med detsamma
visar sig ock begreppet om en deriverad frihet i sin klara-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free