- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
142

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

ställningssätt, synnerligen de mythologiska, blefvo flyttade
långt närmare denna åskådning, den kände igen sig sjelf
deruti, och en förtjenst dervid var onekligen, att den
esthetiska substansen i historien upptäcktes och erkändes. De
gamla barrièrerna nedstörtades, ett liberalare, på
individualiteten gående erkännande af allt poetiskt följde, och detta
upptogs med glädje af det esthetiska sinnet. En följd deraf
blef, att den litterära kritiken vände sig med ny ifver till
poesiens historia. Antiken blef ej mera det ensamt klassiska
mönstret, utan äfven christendomen inträdde i sin rätt, och
den moderna romanticismen uppstod, som med förkärlek
gick tillbaka till sina äldre mönster, då kyrkan och de med
densamma i sammanhang stående ämnen behandlades i sköna
poetiska former. Detta imiterades. Bakom denna
ny-roman-ticism och liela dess verldsåskådning låg emellertid alltid en
viss brist, den nemligen, att den tro på det skönas
herra-välde, och suveränitet, som sålunda gjort sig gällande, låg
utom poesien sjelf. Theorien hade byggt thronen, hvarföre
det sedan visserligen blef lättare att poetisera öfver de gifna
formerna af natur och ande, men någon egen poesi var
dermed ingalunda gifven. Häraf följde, att ehuru denna
tendens visade sig häftigt polemisk, för att undanrödja de
barrièrer som stängde den från uteslutande herra väjde, så
uppstod, sedan dessa voro bortskaffade, en viss förlägenhet:
man visste ej hvad man skulle sätta upp på den af theorien
resta thronen, och sålunda stannade det vid
allegorise-rande af naturen och uppkok på det gamla; någon bestämd
produktivitet eller eget väsen hade denna poesi ej
synnerligen att uppvisa. På den poetiska thronen läste
romanticismen fast sitt genialiska Jag, hvilket slutade med att
förklara sig böra sitta der, derföre att det satt der.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free