Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uo
at! existens Är nu det omedelbara det reella, positiva, så
visar sig tankens abstraktion alltid såsom negationen deraf,
och just deri är tanken i sitt eget element. Då nu detta
är förbållandet, så följer deraf med nödvändighet, att i samma
mån man uppställer det positiva såsom ett omedelbart eller
ett för känslan gifvet, dess vindikation alltid måste
misslyckas; ja redan konceptionen af ett yttre såsom yttre, är ett
utgående utöfver, dess omedelbarhet. Så fattas t. ex. alla
yttre föremål i tid och rum; stannar n?an nu vid det
dervid omedelbara, så finnes blott ögonblick och ett föremål i
rummet; men i detta ögonblick och detta enskilda föremål,
alltså i det af erfarenheten gifna, det bestämda, äro tiden
och rummet så litet till, att de ej äro tänkbara annorlunda än
såsom en oändlighet; men den ha vi aldrig sett, den är blott
tanke. Men ehuru tid och rum sålunda äro de former,
hvari tanken uppfattar föremålen, går dock tanken också
utom dem och är dervid öfver dem upphöjd; ty att man
om tid och rum predicerar oändlighet, är blott en
ofullkomlig konception af detta begrepp, då sjelfva det oändliga är
för tanken absolut närvarande. Dermed är en egen
begränsning af det oändliga gifven, och detta är tanken om
evigheten, som är öfver både rum och tid. — Tankens
otill-fredsstäldhet med existensen, hvarigenom han drifves alt
söka dess grund, hvilken åter endast inom tanken sjelf, som
är sin egen grund, kan påträffas, — är den negationens makt,
som blifvit gjord gällande genom Hegelianismen, hvilken dermed
visat, att endast då kan enheten fattas såsom sin egen
motsats, endast då är tanken till för sig sjelf på ett
tillfredsställande sätt, när den är både subjekt och objekt.
Om vi i Kants system sågo idealismens första
frambrytande, såsom absolut sann, men ofullständig genom ett
främmande innehåll, hvilket dock redan, derföre att det tankes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
