Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Se vi på hela detta procedere, så påminner det oss
om eller framställer i verksamhet det begrepp, som vi
angifvit såsom medelbegreppet i all filosofi: begreppet af
en deriverad sjelfständighet. Detta begrepp tycks innehålla
en motsägelse, nemligen motsägelse mot frihetens egen natur,
alldenstund dess derivation från ett annat häntyder på en
lag och fordran, mot hvilken ej det närvarande tillståndet
svarar, hvadan ock den egentliga friheten är det ideal,
hvartill friheten sjelf i sin faktiska verklighet sträfvar. Jemför
man nu den Hegelska åsigten med detta medelbegrepp, så
befinnes den vara inom detsamma innesluten; det faller ut i
motsatta momenter, d. v. s. är sin egen förutsättning, hvilken
det åter hemtar inom sig sjelft. Vi kunna med afseende på
detta medelbegrepp anmärka, att det uppenbarar sig på tvänne
sätt. Har man sökt göra sig reda derför, så uppstår
insigten om nödvändigheten att i Gud förklara det menskliga
väsendet, enligt den grundsats, hvilken vi redan från början
uttryckt såsom filosofiens begynnelse och slut, att nemligen
menniskan ej blott är genom, utan uti Gud. Dermed göres
förutsättningen till absolut, och allt annat är sedermera blott
manifestation af detta förutsatta, och såsom sådant något realt.
Men å andra sidan, och såsom följd af nödvändigheten att
fatta sitt väsen i Gud, drifves man till den insigt, att all
grund och allt väsen egentligen är ett, att menniskan
således, fattad i nyssnämnda, sin högsta dignitet, är ett med
Gud, hvadan mot den förra åsigten ställer sig en annan:
att i det menskliga väsendet fatta Gud. Denna sednare åsigt
är nu den absoluta idealismens, och hvad vi uttryckt
dermed att denna framställer allt såsom varande blott tankens
commercium med sig sjelf, reducerar sig dertill, att den
fattar Gud just såsom denna inre process. Då äfven
christendomen uttalat Guds och menniskans väsen såsom ett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
