- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
174

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

historien sammanhänger med andra former af tro och
vetande; en sädan fråga är äfven den om möjligheten af detta
måls uppnående; skulle det nemligen i afseende derpå visa
sig, att menniskan ej af egna krafter kan vinna detta mål,
så uppstår den frågan: har menniskan någon hjelp att
påräkna för dess vinnande; understödes hon deruti af en högre
makt? Detta åter är religionens problem, som således med
moral och historia är förknippadt Härmed är nu ej blott
historiens inflytande på framtiden uppvisadt, utan äfven i
och med detsamma dess sammanhang med moral och
religion, d. v. 8. med filosofien, på hvilken nemligen en bättre
definition ej kan gifvas än Kants: att den har att svara på
frågorna: hvad kan jag veta? hvad bör jag göra? hvad skall
jag hoppas? Det är ock nämnda sammanhang mellan
historia och filosofi i nu angifna betydelse, som gör att hvarje
medlem af menskligheten, om än aldrig så obetydlig, likväl
ej tvekar att tillskrifva sig ett oändligt värde; hans och
mensklighetens mål äro nemligen ett, ty det ena följer med det
andra och båda äro samma sak. Derföre ser man ock att,
då i 18:de seklet historien, i följd af den vidsträcktare
föreningen mellan folken, antog en allmännare karakter och
betydelse samt dervid ej blott till sitt begrepp af tanken
fattades, utan äfven i ord uttalades, så var favorit-analogien
dervid analogien mellan individen och slägtet; enligt den
föreställning, att liksom den enskilde har sina utvecklingsgrader,
så skulle detsamma gälla äfven för slägtet. Detta uttalades
redan af Vico och qvarstod sedan outplånligt, äfven hos de
för öfrigt till åsigter och ståndpunkt mest motsatta författare;
så t. ex. äfven hos Rousseau, som annars nära nog förkastar all
historia. Han menar nemligen, oaktadt denna förkastelse, att
alldenstund den olyckliga nödvändigheten af utveckling ändock var
för handen, måste dervid en dylik analogi finnas. Den författare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free