- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
176

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

utgör filosofiens intresse, det som drifver densamma framåt,
dess lifsprincip. Men hvilka materialer den vid detta sitt
sökande må använda, tydligt är dock alltid, att, finnes det
jemte det reella något ideelt, så är detta sednare det
förnuftiga, hvarföre ock sträfvandet och målet för filosofien måste
ligga inom idealismen. Ja, detta ideella utgör i sjelfva
verket drifkraften ej blott i idealismen, utan till och med äfven
i materialismen. Den sednare utgör nemligen intet annat än
förnuftets bemödande att, till och med med uppoffrande af
sin egen personlighet, sitt eget sjelf, söka och njuta skymten
af en enhet, eller af en efter nödvändiga lagar styrd verld; —
intet annat än dess beslut att, för att fly och befria sig från
tillfälligheten, till och med kasta sig i nödvändighetens armar.
Så vanligt det i ett sednare tidehvarf varit att förnämt sätta
sig öfver det \ 8:de århundradets materialistiska riktning, måste
man likväl erkänna, att den i sig sjelf ej drefs af en
mindre hög och ädel anda än idealismen. Äfven i denna filosofi
fanns religion, ehuru den slutade med ett resultat som
visade, att lösningen ej stod att vinna på den väg som af
densamma valdes. Det är nemligen naturligt, att förnuftet ej
med de materiella tingens yttre nödvändighet kunde låta sig
nöja, då det dock med allt sitt bemödande sökte blott sig
sjelft, men ej tingen såsom yttre, och att det kände sig höjdt
öfver tingen, såsom vilja, följaktligen ej lydde under en
främmande, utan under sin egen lag. Ty viljan är det
absolut inre, sin egen orsak. Derföre tyckte sig ock
idealismen i densamma hafva fått rätt på sin egen princip; hvilket
Fichte äfven uttalade. Härvid visade sig likväl, att åtminstone
den Fichteska idealismens uppfattning af problemet liknade
materialismens deruti, att den undertryckte den ena af de
motsatta faktorerna och derigenom, men ej genom deras

förklä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free