Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
ren vilja; ja, man kommer med den sedhare till och med
längre än med den förra, emedan man här har att göra
med det lefvande, konkreta. — All sann filosofi måste alltså
fordra uppenbarelse — erfarenhet är nemligen uppenbarelse;
— erfarenhet och förnuft måste ömsesidigt bestämma
hvarandra, och endast vexelverkan mellan båda utgör den
verkliga kunskapen. Man kan således ej i egentlig mening
erfara något annat än det förnuftiga, — ty det oförnuftiga
förutsätter detta och är blott dess egen negation, — till och
med i naturen; hvad man der erfar, med tillväxande kännedom
om densamma, är dess lagar; — och, å andra sidan, förnuft
finnes ej utan erfarenhet. En motsatt åsigt är visserligen
dogmatismens, enligt hvilken filosofien i allmänhet förhåller sig
till erfarenheten såsom möjligheten till verkligheten, men
hvarvid denna åsigt likväl förbiser frågan, huru möjligheten blir
verklighet, och påstår sig kunna deducera den sednare ur
den förra. Deruti består ock, i hela den bildade verlden,
förnuftets pockande, att, om vi ej kunna säga hvad som
kan ske, vi åtminstone skola kunna säga hvad som ej kan
ske. Men det är tydligt, att, då möjligheten härvid ej
bestämmes objektivt, utan subjektivt, efter hvars och ens tycke
och tankestyrka, densamma vid stigande bildning och
kunskap alltmera skall utvidgas. Sålunda har man, i historien,
velat bestämma hvad som ej kunnat ske; men deraf har händt,
att en god del af densamma, eller, då hon i alla sina delar
hänger tillhopa, i sjelfva verket hela historien blifvit
ut-struken, emedan hon ej rättar, ej heller kan rätta sig efter
dessa lagar. Vi hafva nemligen genom analys af så väl den
ändliga som den oändliga personlighetens begrepp visat,
att en isolerad personlighet ej finnes; vi hafva dermed ock
rektifierat den sats, att möjligheten ej på egen hand kan
utveckla sig, så att verkligheten sedermera skulle vara så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
