Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Kant skref en märklig afhandling om att infora "intet" (det
negativa) i filosofien. Hos Hegel har detta sedermera skett;
men det ytliga och falska i hans uppfattning deraf är,
såsom redan förut blifvit anmärkt, att ban i detta "intet",
såsom motsats mot vara, endast ser en negation eller
pri-vation af det sistnämnda. Dermed skulle ingen verklig
motsats vara gifven; motsatsen mellan positivt och negativt
är ingen sann motsats, utan endast mellan ett positivt och
ett annat positivt eger en verklig motsats rum. Icke heller
är, såsom vi förut sett, begreppet "intet" begreppet af blott
negation, utan begreppet af tankens möjlighet såsom sådan.
Sättes nu detta emot varats begrepp eller tankens
verklighet, så blir det alltså begreppet af en sig sjelf förstörande
kraft. Det förskräckliga hos intelligensen är, att, äfven
om han vänder sig på sig sjelf, han ej kan förstöra sig,
utan detta blir ett evigt sträfvande till sjelf-annihilation, som
aldrig någonsin kommer till fullbordan. Det är den absoluta
osaligheten. — Då nu, såsom häraf visar sig, den Hegelska
filosofien tror sig kunna komma ur svårigheten med det onda
genom att neka detsamma, så har detta blott haft till följd,
att den slutat med att sjelf fastna i den sjelfförstörande
negation, som just är det onda.
Vi hafva härmed i sjelfva verket angifvit det ondas
begrepp. Vi definiera det så, att det är ett jag, som ej
erkänner ett du. en ömvändning således af
personlighetsprincipen, hvilken på en gång är identitet och dualitet. Det är
nemligen tydligt, att om intelligensen i följd af
personlighetens begrepp ej kan existera utan ett du, så blir han, om
han vill skilja sig från denna nödvändighet och blifva ensamt
jag, sjelf just denna sjelfförstörande negation, om hvilken vi
talat. Vi hafva visat, att hvarje intelligens innefattar
möjligheten af alla andra intelligenser; han är således i nyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
