- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
258

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

traktad, en ofullkomlighet, som bestod i ett sä innerligt
intelligensens sammanhang med naturen, att menniskan i detta
tillstånd ej vetat sig sjelf såsom intelligens. Menniskan är
alltså i ett afseende det fullkomligaste väsendet och kronan
på skapelsen; men å andra sidan begynner ock i och med
henne en ny series, förekommer en saltus i naturen,
hvarefter hennes fullkomlighet ej längre sammanfaller med
naturens. — Häraf å ena sidan mythen om menniskans
full-komlighet, såsom hennes första tillstånd och beskaffenhet, samt
å andra sidan åsigten om hennes fortskridande till allt större
fullkomlighet. Båda hafva rätt. Det är den fysiska
fullkomligheten som Moses menar med menniskans fullkomlighet,
och detta är så mycket tydligare, som just ett bevis på de
Mosaiska skrifternas höga ålder ligger deri, att de helt och
hållet tillhöra den period som är naturbildningens. Den
Mosaiska beskrifningen i detta afseende har emellertid
sysselsatt fantasien, i föreställningen om ett paradisiskt tillstånd,
— liksom den åldrande menniskan föreställer sig barndomen
såsom ett tillstånd och en tid af odelad lycka och oskuld.
Yi erinra ock huruledes det äfven deraf kan bevisas att
menniskan i de Mosaiska urkunderna är betraktad blott
såsom naturväsende, att hon väl framkommer direkte ur Guds
hand, men dock i tiden, såsom förökande sig o. s. v.: — allt
sådant, som hon har gemensamt med djuren.
Nödvändigheten att härvid ej taga skriften efter orden, visar sig för
öfrigt i mångahanda afseende; så t. ex. om man fäster
sig vid berättelsen, att menniskan till en början varit
fullkomlig, men genom affall blef ändlig och dödlig. Detta
factum sättes i tidens begynnelse, då likväl menniskan först
senare har uppkommit, och det innehåller dessutom en
evident motsägelse, ty i samma ögonblick tiden finnes, finnes
ock döden. Att menniskan såsom sinnlig skulle varit skapad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free