Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
med att sätta menniskan i detta medium mellan godt och
ondt, som är oskuldens tillstånd.
En dubbel åsigt är alltså om naturtillståndet möjlig.
Menniskan har, äfven som naturväsende, ej alltid varit hvad
hon nu är, utan det har funnits ett slägte som haft i sig
förenade alla de anlag, hvilka nu äro fördelade på de
särskilda racerna. Så vida alltså menniskan är kronan i
naturen, var ock detta urtillstånd det högsta ocb
fullkomligaste; att åter vid denna fullkomlighet fästa notionen af
moralisk helighet, kunna vi ej medgifva. Det finnes
följaktligen i detta afseende en tvetydighet i skriftens ord, hvilken
vi sökt göra för oss klar, dertill drifna redan af den
motsägelse, att menniskan säges i tiden vara odödlig; hvarmed
man i tidens början förlagt ett rent intellektuelt factum.
Om vi sålunda redogjort för epokerna af naturens
utveckling, så frågas nu: hvilka äro epokerna af mensklighetens
eller, med andra ord, af personlighetsprincipens manifestation
och realisation i historien? Eller, sedan menniskan är satt
såsom det fullkomligaste naturväsende i detta medium af godt
och ondt, som är naturen, genom hvilka stadier fortgår hon
till sin fullkomlighet? Vi hafva, hvad den enskilda menniskan
angår, redan visat, att hon först uppträder såsom sinnlig,
såsom lefvande i det hela och med naturen lik. Äfven då
jaget uppgår för sig sjelft, är det först såsom ett sinnligt, hvars
oförgängliga betydelse är dold för detsamma sjelft i ett
sinnligt, nemligen begäret, i förhållande hvartill förnuftets och den
förnuftiga viljans makt ännu framträder såsom ett utom
menniskan varande, emot subjektet motsatt. Med ungdomen åter
uppgår intelligens för intelligens, dermed ock begreppet person,
jemte det om ondt och godt, såsom det gemensamma mellan
jag och du, lagen, samvetet. Men emot detta, under form
af det allmänna fattade, andeliga står ännu sinnligheten såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
