Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
dendom, kunde man mot en sådan framställning rikta det
inkast, att vi på detta sätt ej gjort någon skilnad mellan
hedendora och judendom, då nemligen äfven den förra
utgöres af ett sinnligt och barnsligt sätt att fatta det andeliga.
Vi vilja ock så mycket mindre undandraga oss att svara på
en sådan invändning, som hedendomen bildar en motsats mot
judendomen och först i denna motsats betraktad blir till
sin egentliga betydelse klar, liksom judendomen först
framträder sådan den är, när den ses i sin motsats mot
christen-domen. Det kunde med anledning af det sist anförda frågas,
om man ej, i följd deraf, borde börja betraktelsen af de
särskilda religionsformerna med framställningen af sistnämnda
religion; hvarpå vi svara, att det är just detta vi gjort, då
hela vår föregående framställning utgör en utveckling af
chri-stendomen, till dess allmänna möjlighet, ty längre kommer
ingen filosofi; och hvad angår christendomens verklighet, så
är den en erfarenhet, som hvar och en måste lefva sig till.
Vi hafva] uppvisat christendomen genom att framställa
nödvändigheten att, så vida det menskliga väsendet skall kunna
begripas, koncipiera detsamma såsom varande ej blott genom
utan äfven « det gudomliga, hvilket vill säga, att det
menskliga, från Gud utgånget, känner sig från detta sitt upphof
hafva affallit, men tillika hos sig finner behofvet att åter
med honom förenas, hvarvid förhållandet blir ett ömsesidigt,
hvari allt förgängligt och ändligt är försvunnet Ett sådant
ömsesidighets-förhållande mellan Gud och menniskan följer af
sjelfva personlighets-begreppet, som är vår princip, hvarföre
ock det ofvan nyttjade uttrycket: att det menskliga väsendet
endast i Gud kan fattas, vill säga, att den urbildliga
menniskan sjelf är i Gud. Härmed hafva vi, såsom sagdt,
begynt med den christna åsigten, så vidt denna af filosofien
kan fattas; hvarjemte vi, vid frågan om det ofvannämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
