Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
för menniskans existens nödvändigt upphäfvas, ty äfven i sin
sinnlighet kan menniskan fattas säsom andeligt väsende, ge*
nom samvetet, som adresserar sig till menniskan såsom ett
sådant väsende t sinnligheten, eller såsom vilja och derföre
äfven förmåga af godt och ondt. — Häraf synes ock, att
vi kunna möta inkastet, som skulle vi spänna bågen allt
för högt då vi tala om menniskan såsom redan här stående
under väsendtligen andeliga förhållanden. Det sinnliga är
hvarken godt eller ondt, men kan blifva bådadera, emedan
det är ett medelbegrepp; och det bör således, i fall man under
någondera af dessa tvenne bestämningar vill subsumera det,
snarare ses under synpunkten af det goda.
Christendomen, hvari begreppet om menniskan i sin
renhet, menniskan sådan hon är i Gud, samt denna
urbildliga menniskas uppenbarelse till tröst och ledning för
menskligheten först framträdde, förbereddes genom alla de gamla
folkens sammanstörtande i Rom, der ock alla deras gudar
förlorade sin existens, och tron på dem försvann, emedan de
visat sig vanmäktiga. Rom sjelf förlorade sin tro på
gudarne i mån af sedeförderfvet, och religionen öfvergick
dermed till rent politisk. Sedan friheten försvunnit, visar sig
den för oss vedervärdiga företeelsen, att kejsaren var Roms
gud, — hvilket var fullt konseqvent ur den politiska anda
som redan från början funnits i denna religion, — hvarföre
ock ett bland skälen till förföljelserna mot de christne var, att
de ej ville offra åt kejsaren. Dessa förföljelser äro dock i
allmänhet sednare än man tror. Det var nemligen länge
som man i Rom ej alls frågade efter de christne; hvilket
slår i naturligt sammanhang dermed, att under detta
hedendomens djupaste förfall — ty äfven den har haft en tid af
verklig öfvertygelse — den mest isande skepticism
genomträngde verlden, och frågan om hvarje slags högre existens, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
