Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nära vid är ofta långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pe
[815]
kommande. Då fru Öllegård föreställde henne
som sin dotter, sade han till sig sjelf:
Längden och vexten passa; om jag icke
tar felt, så ha vi här vår vålnad ifrån rui-
nen, Resan hit var således icke alldeles
fruktlös.,,
Min herre!, sade fru Lykke, ,I får icke
så lemna oss. Jag delar icke min brors
tvifvel, och vill återgälda den tillit I vi-
sar mig,
» Verkligen,, svarade Daniel, med en
glädje, som kostade honom mycket besvär
att dölja. ,I skall måhända dermed h/’ndla
i ert eget intresse, nådiga fru! Men I läg-
ger ej märke till herr Gyldenstjernes min;
han varnar er för att visa mig något förtro-
ende, mig, en okänd.,,
Jag känner min mans gömställe,
Jag tviflar ej derpå,, sade Friis. ,Men
I bör ej röja det för en fremmande.,,
Fru Öllegård reste på sig, Axel Gylden-
stjerne sträckte varnande handen emot henne,
men hon skakade på hufvudet.
I detta ögonblick, då allt stod på spel,
steg fröken Lykke fram till Daniel Friis och
utbrast mildt och rodnande:
I tager miste, min herre! I är icke så
fremmande för oss, som I tror, ätminstone
icke för mig. Jag känner något till er.,
I, nådiga fröken?, sade. Daniel för-
undrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
