Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnen de ä’ små, hopp fallerallalera”. Också minnes
han från sina tidigaste barnaår, att fadern då och
då tog ner fiolen från väggen och spelte upp någon
glad smålandspolska, och då svängde lille Otto och
hans syskon om av hjärtans lust. Sin första
undervisning fick han av morfadern, men det gick till att
börja med ganska trögt med läsningen, ty han var
mera road av fågel jakt i skogarna eller fiske nere vid
sjön. Men lika ofta var det kanske hans medfödda
lust för musik, som drog honom från läxorna. Ofta
fick morfadern varna honom med orden: ”Med
fiskafång och fåglasång förstöres mång studeregång.”
Emellertid hade denna håg för ett friskt naturliv det
goda med sig, att gossen, som från början var ganska
klen och sjuklig, snart blev stark och duktig. Ett av
hans käraste nöjen var att tillverka enklare
musikinstrument, och om aftnarna, när det var lugnt
väder, brukade han klättra upp på boningshusets tak
och blåsa i sin sälgpipa eller sjunga visor, som han
lärt av fadern.
Då Otto var 10 år gammal, sändes han jämte den
ett år yngre brodern till Växjö skola. Man kan
förstå, att denna stora förändring i gossens liv skulle
göra ett starkt intryck på honom. Själv skriver han
om avresan från hemmet och förberedelserna till
densamma, så här: ”Skräddare och skomakare
tillkallades för att behörigen bekläda oss med vadmal och
skinn. Linne tvättades, bröd bakades, korvar till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
