Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i smärre kretsar; varje kotteri gick för sig och sjöng
sin visa på sin egen behagliga melodi, och
totalintrycket av dessa sånger från varje vrå av Lundagård
bildade tillsammans ett enda oljud. När någon gång
alla flockarna kunde förenas, hade man två sånger,
i vilka alla kunde deltaga: ’Det gamla Göta lejon’
samt ’Uti Kalmare stad det finnes ingen kvast’. Men
då ingen sångförening fanns, sjöng en var för sig,
och det hände ofta, att, när man i första ledet sjöng
om ’Göta lejon’, höll man i det sista på med ’Kalmare
stad’. För de promenerande utanför muren lät denna
studentsång snarast som en kör av underjordens
andar.” Det var sålunda högt på tiden, att någon
kom, som kunde förena sångarna och få en ordnad
sång till stånd. Denne studentsångens förste ordnare
blev den sedermera så berömde naturforskaren Sven
I./Ovén, som av de olika landskapsföreningarnas
sångare hopbrakte en kör. Han lämnade dock snart
ledningen ät Otto Lindblad, och denne bildade år 1833 det
s. k. Lilla Sångsällskapet. Först sjöngos några tyska
kvartetter, d. v. s. sånger för fyra stämmor, men så
småningom började Lindblad själv skriva musik. Han
berättar, hur det gick till, när han komponerade en
av sina första sång-er. En vacker vårmorgon blev det
ynglingen för kvavt inne i den lilla studerkammaren.
Solen stack fram och sken genom rutan. Han sprang
upp och fann, att "vintern rasat ut bland våra
fjällar”, och denna sin tanke och känsla uttryckte han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
