Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragment ur en roman från Rivieran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afskeda honom och stängde dörren i lås, hvarefter
hon halfklädd kastade sig på den kalla sängen.
Lakanen och kuddarna voro alldeles fuktiga.
Hennes tänder skallrade, och hon tyckte, att hon
aldrig i sitt lif frusit så mycket som nu. Alla
möjliga historier om ohyran i de italienska hotellen
kommo för henne. Hon låg länge med öppna ögon
och lyssnade till hvarje buller ute i korridoren. Det
värkte i bröstet på henne, och hon angreps åter af
den hosta, för hvars skull doktorn skickat henne bort
från Petersburg under vintern. Tröttheten och den
nervösa oron hindrade henne att somna; hon erfor
en plötslig räddsla för döden och en bitter känsla af
öfvergifvenhet. Detta är då det härliga Italien! Det
lönade just mödan att resa så långt!» tänkte hon med
grämelse.
Så låg hon länge. Hon tyckte, att hon nätt och
jämt hunnit slumra in, då det knackade på dörren;
kyparen sade till, att klockan redan var sex, och att
hon måste skynda sig ner till tåget. Darrande af
köld, började hon kläda sig. Vattnet i handfatet hade
frusit till is. Kläderna voro kalla och fuktiga, och
håret var särskildt motsträfvigt denna dag, stretade åt
alla håll och ville på inga villkor lägga sig i den
sedvanliga knuten i nacken. Slutligen var hon färdig
med sin toilett, sväljde i största hast en kopp
afsky-värdt kaffe, samt begaf sig till bangården med en
uppassare hack i häl efter sig, som bar hennes saker,
själf uppfylld af denna kalla, hopplösa liknöjdhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
