- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
33

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De juridiska rättigheterna deremot, som tillkomma de privata
personligheterna och i allmänhet aktuela personer, som stå i yttre
förhållanden till hvarandra, äro rättigheter af aunat slag, ty de
sammanfalla icke med de moraliska pligterna utan kunna till och med strida
mot desamma. Det juridiskt berättigade subjektet har nemligen
endast förbindelse att hålla sig inom en viss sfer, men alla handlingar,
som äro möjliga inom detta område eller inoin den juridiska
rätts-gränsen, äro tillåtna för detsamma utan att vara af detsamma fordrade.
Vid de juridiska rättigheterna sträcker sig sålunda tillåtelsen längre
än förbindelsen. Dessa rättigheter hänvisa nu på ett publikt samhälle.
Och till de särskilda publika samhällena leda vi oss, då vi utgå från
de olika systemen af juridiska rättigheter och från de olika aktuela
personer, de sedliga väsendena, stater eller statssystem, som äro
subjekt för dessa rättigheter och äfven, sedt från annan synpunkt, deras
material. Det är nemligen ett publikt samhälle, som förverkligar
hvarje sådant system af juridiska rättigheter och dermed sig sjelft uti
de aktuela personer, som samhället har till sitt innehåll. Ty de publika
samhällena hafva till sin omedelbara uppgift att bestämma och
upprätthålla de gränser, inom hvilka deras medlemmar hafva fritt utrymme
att verka efter sina egna lagar och för sina egna speciela ändamål.
Så t ex. hafva de privata personligheterna i staten frihet att verka
godtyckligt inom vissa områden och så länge de icke kränka andras
rätt. Och på samma sätt hafva äfven staterna inom statssystemen och
statssystemen inom menskligheten, det högsta publika samhället, en
begränsad frihet att lefva sjelfständigt och fritt och äfvenså skydd för denna
frihet, såvida hon icke är oförenlig med samhällets ändamål. Såsom
de privata personligheterna alltså förhålla sig till staten, så förhålla
sig staterna till statssystemen och statssystemen till statssystemens
system eller menskligheten.

Det faktum, från hvilket vi här utgå, kan äfven sägas vara de
rättsförhållanden, som i verkligheten äro gifna eller såsom nödvändiga
insedda. Men innan vi gå till utredningen af dessa, hafva vi att taga
en öfversigt af andra förhållanden, med hvilka rätts- eller
samhällsförhållandena icke äro att förvexla. Vi skola nemligen af motsatsen
vinna högre insigt i rättsförhållandets väsen. Samhällsförhållandena
äro ett species af personliga förhållanden, men det gifves äfven andra
personliga förhållanden, som från dem äro skiljaktiga. Och här afse
vi endast de förhållanden, i hvilka väsendena stå till hvarandra såsom
samverkande för gemensamma ändamål. De personliga förhållanden,
som icke äro samhällsförhållanden, äro de naturliga och arbitråra
förhållandena. De förra äro förhållanden, hvilkas grund och enhet eu-

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free