Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämningar äro ännu tiil en del formela och abstrakta, sa att man
ännu icke genom dem inser, hvad det är i sig sjelf, som med dem
betecknas; eller lifvet uttrycker en sjelfständig och individuel verklighet,
som bestämmer vårt sjelfmedvetande och som således är objekt eller
föremål för vårt förnimmande; men ännu återstår frågan: hvad är det
i sig sjelft, som vi, när det fyller vissa fordringar och bestämmer vår
tanke, kalla lif? Då vi icke genom betraktelse af naturen kunna leda
oss till ett svar på denna fråga eller till insigt i hvad det organiska
väsendet är, så måste vi gå till det högsta, som för oss är omedelbart
gifvet, nemligen oss sjelfva. Ty någon annan väg för att komma till
full klarhet i lifvets väsen, än att gå till oss sjelfva och der fatta
detsamma, kan icke gifvas. Subjektet måste nemligen tänkas hafva en
fullkomligare fattning af sig sjelft än af sina bestämningar.
Det resultat, till hvilket vi nu kommit, är tydligt. Lifvet är
nemligen sjelfmedvetet eller personligt väsen, ty så fatta vi oss sjelfva.
Verksamheten och förändringen inom verlden har sålunda sin grund i
personliga väsenden och är en utveckling i och för dem af deras
innehåll. Dessa väsenden äro närmast de menskliga subjekten, ty verlden
och förändringen inom henne faller inom menniskan. Förändringen,
som alltså uteslutande försiggår i vårt medvetande, betyder då, att
menniskans innehåll tager olika form för medvetandet eller anden eller
öfvergår från dunkelhet till klarhet för densamma. Men menniskan
sjelf eller hennes ande ingår icke i förändringen eller är icke
densamma underkastad, utan det är, såsom vi nämnt, innehållet, som i
och för honom förändras. Då menniskan är utvecklingens grund, så
är hon tvärtom en magt öfver densamma, som kan gifva henne
ledning och riktning och det slutligen så, att hon leder till förnuftiga
väsenden såsom ändamål. Icke heller innehållet är i sig sjelft
föränderligt utan endast i och för menniskan såsom ändligt sjelfmedveten.
Förändringen förutsätter alltså ett i och för sig evigt och konstant,
som i relation till ett annat, som likaledes är evigt, ändrar form.
En annan konklusion, vi här draga, är, att äfven det menskliga
innehållet, de andliga enheter i naturen, vi kalla krafter och lefvande
väsenden, i sin fullständighet betraktadt är andliga subjekt eller
personer. Det andliga, kraften eller lifvet, måste nemligen inom andra
områden vara detsamma som hos menniskan. Detta följer också ur
menniskans begrepp, ty för sig verklig eller individuel är hon såsom
sjelf person genom personliga bestämningar. Också röjer sig redan
inom det för oss omedelbart gifna eller inom de lägre formerna af
verklighet denna homogenitet mellan det hela eller subjektet och dess
bestämningar; så har t. ex. ett lefvande väsen lefvande bestämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
