Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller personliga sida, betraktad såsom aktnel så vidt möjligt är uti
det sinliga eller betraktad såsom fritt verksam efter sitt sanna väsen
såsom sin lag ocb sitt ändamål för att förverkliga sig i det sinliga,
derigenom att detta göres till organ eller medel för förnuftet. Afse vi
först den enskilda men niska n, så är hon såsom vilja verksam och
hennes verksamhet har karakteren af val, val af ändamål,
bestämnings-grunder eller handlingar, eller val af en viss ordning mellan organ och
medel. Skola nu dessa val icke vara helt och hållet arbiträra, så
måste hos menniskan finnas ett absolut eller förnuftigt, i enlighet med
hvilket hon väljer, och detta är hennes eget eviga och personliga väsen.
Betrakta’ vi detta ursprungliga väsen såsom bestämning till den till—
varande menniskans vilja, så är det den absoluta sedligheten,
sedligheten till sin idé eller i objektiv mening. Men häraf följer, att
sedligheten i och för menniskan eller i subjektiv mening är hennes eget
medvetna och fria lif i öfverensstäromelse med det nämnda väsendet.
Den sinliga menniskan underordnar sig nu såsom organ under den
andliga och förnuftiga. Men det gifves äfven etiska samhällsförhållanden
och då dessa hvarken äro naturliga eller arbiträra förhållanden, så
förutsättes ett högre förnuft, i hvilket hvarje sådant förhållande har
sin grund. De personliga väsenden, som äro membra i dessa
förhållanden, måste hafva medvetande om detta förnuft och äfven deras
viljor göra sina val i enlighet med detsamma och dess fordringar.
Betrakta vi nu detta förnuftiga väsen såsom innehåll i de viljor, som
äro förhållandets leder, så är äfven det sedligheten såsom sådan eller
i objektiv mening, ty det är princip för en högre ordning inom ett
sinligt material. Sedligheten i absolut mening är sålunda bär ett
medvetande, med hvilket andra väsendens medvetande, de som ingå i
det nämnda förhållandet, måste hafva sin högsta möjliga identitet, och
vidare en vilja, som för andra viljor är ändamål och lag eller i
hvil-ken andra viljor, som äro hennes lemmar, hafva att ingå i organiskt
sammanhang. Och sedligheten i subjektiv mening måste vara det
nämnda väsendets högsta möjliga aktualitet i och för medlemmarna och
i deras verld, eller omvändt dessa medlemmars medvetna och fria lif i
enlighet med väsendet. Sålunda finna vi, att sedligheten till sin idé
är ett personligt väsen, neroligen antingen menniskans ursprungliga
eller det privata samhällets, och vidare att menniskan är sedlig, såvida
hon såsom medvetande och vilja är af detsamma bestämd.
I enlighet med hvad som blifvit sagdt om sedligheten är rätten
den publika (moraliska) personligheten såsom hafvande sin högsta
möjliga aktualitet i och för de förnuftiga viljor, som äro hans
medlemmar, eller med andra ord, den publika personligheten såsom verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
