Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes och till honom såsom ändamål tenderar här hennes utveckling
äfven mot hennes vilja. I sin praktiska utveckling deremot är
raenni-skan med frihet bestämd. Religionen i inskränkt och egentlig mening
är nu Gud såsom innehåll hos de ändligt personliga väsendena,
betraktade såsom viljor. Men vidare afser icke religionsläran dessa
viljor såsom sjelfverksamma enligt religionen såsom den högsta
bestäm-ningsgrunden för denna verksamhet, ty äfven denna betraktelse faller
inom sedeläran, utan här afses omedelbart hvad Gud sjelf gör såsom
religionen eller med konkretare uttryck såsom den Helige Ande för de
ändliga väsendenas eviga lif och salighet. I sedeläran betraktas de
ändliga väsendena omedelbart såsom sjelfva verksamma, men här
deremot betraktas Gud omedelbart såsom det aktiva, verksamma och
bestämmande, ehuru det är tydligt, att de ändligt förnuftiga viljor, inom
hvilka verkningarna af denna verksamhet falla, måste sjelfva upptaga
dem och göra dem till sina egna, såvida de skola hafva moraliskt
värde för väsendena sjelfva. På grund af hvad nu blifvit framhållet
finna vi religionen vara Gud såsom verksam för att förverkliga sig och
de ideela väsenden, af hviika han är en organisk enhet, d. ä. det
himmelska riket, i och för de ändliga väsendena betraktade såsom fria
viljor, men utan afseende föst derpå, att han är person, ty vilja
vi derjemte särskildt uttrycka äfven denna sida hos Gud, så kalla vi
honom de ändliga väsendenas monark eller försyn och saliggörare.
Då vi nu uppvisat den praktiska filosofiens objekt och angifvit
deras begrepp, så gå vi att visa de nämnda objektens förhållande till
hvarandra.
Vi börja med att angifva betydelsen af ett förhållande i
allmänhet för att se om någon tillämpning deraf kan göras på det
förhållande, hvarom här är fråga. För det första förutsätter ett
förhållande minst två membra, mellan hviika det eger rum eller som stå i
förhållande. Ty när ordet förhållande i språket utsäges endast om
ett väsen eller föremål, så har det icke logisk betydelse, utan dermed
angifves endast att detta väsen är på ett visst sätt bestämdt eller
verksamt. Förhållande i logisk mening deremot förutsätter minst
tvenne väsenden eller åtminstone två moment eller sidor hos ett ocb
samma väsen och har eljest ingen betydelse, då ett väsen icke kan
stå i förhållande till sig sjelft. De väsenden, som äro
förhållandets leder, måste för det första kunna urskiljas inom hvar sitt
område och med hvar sin egendomliga bestämdhet. De måste med ett
ord vara motsatta eller utesluta hvarandra. Men vidare måste de
äfven hafva ett gemensamt eller en identisk enhet Redan då vi tänka
uteslutning eller motsats, så förutsätta eller tänka vi äfven en enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
