Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Erik Jakob Ekman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 4
raktäristisk som religiös tidsbild, att den förtjänar att här
införas in extenso. Den lyder:
»Söndagen stundade och jag skulle göra min
inträdespredi-kan. Jag hoppades i det längsta att åtminstone icke få
’Kersti-Moster’ till åhörare, ty jag hade fått det intrycket, att hon ’hade
reda på sig’ i Bibeln, och däri var jag skralast. Hade jag fått
taga en dust med henne i dogmatik eller i ’grundspråket’, så
skulle jag nog gjort henne bet. Men nu skulle jag på svenska
predika över en biblisk text, och det var värre. Vi hade ju
’praktat’, d. v. s. vi hade ju i Uppsala på de praktiska
övningarna talat över bibliska texter. Men då hade vi det vanligtvis
skrivet och läste upp ur papperet rad för rad. Vi vågade icke
heller göra annorlunda, ty vår lärare blev ytterst förargad, då
en gång en mycket begåvad kandidat höll ett utmärkt föredrag
ex tempore på 3/* timme.»
»Nog av, jag hoppades, att ’Kersti-Moster’ icke måtte bliva
min åhörare. Jag hade grundade skäl för detta hopp, ty hon
kunde ju knappast gå, och det var rätt långt till kyrkan. Men
till min förskräckelse drogs fram på söndagsmorgonen en liten
schäs framför hennes stugudörr, och när tiden var inne, kom
gumman, iklädd ’stycke och mössa’, och satte sig i schäsen, som
sedan drogs av välvilliga unga händer till kyrkporten.»
»När jag uppträdde på predikstolen, hade jag gumman mitt
framför mig. Jag ser ännu i dag hennes skarpa,
genomträngande blickar, som skötet fram mellan de där kuriösa skygglapparna,
som hon hade på sidorna av ansiktet. Hennes ansikte var
alldeles som en barometer, som höjde och sänkte sig, än utvisande
vackert väder, än pekande på åska och storm. Jag kände ock en
återverkan därav på mig själv, och jag har aldrig så mycket som
då tyckt om de där ’kyrkliga’ predikstolarna, ty man har något
att hålla sig i, då det kännes som om det började att gunga. Det
är icke roligt för en ung, oerfaren prästkandidat att sitta
omgiven av män och kvinnor, som grånat i Guds skola. Sannerligen,
det är värre än en examen i dogmatik.»
»Jag hade förstått av minspelet i ’Kensti-Mosters’ ansikte,
att min predikan icke vunnit hennes odelade bifall. Jag kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
