Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Erik Jakob Ekman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
mycket gemensamt dessa frågor än ha med hvarandra, så äro de dock
något olika, ty mången inbillar sig vara ett Guds barn utan att ha
kommit till en sann tro på Kristus, då däremot mången, som med sitt hjärta
hvilar vid Kristus och sålunda tror på honom, har svårt att bekänna,
att han är ett Guds barn, ehuru han i verkligheten är det. Vet jag, att
en person tror på Kristus, då vet jag ock, att han är ett Guds barn,
antingen han själf mäktar tro det eller icke. Af sådana skäl undviker
jag att ställa en sådan fråga, som i klagoskriften anförts, till någon:
För att vidare belysa den i klagoskriften omhandlade saken tager jag
mig friheten att i största ödmjukhet relatera gången af densamma. Efter
att många gånger under konfirmationsundervisningen hava lagt barnen
allvarligt på hjärtat betydelsen av det steg, som de hade att taga, samt
erinrat dem, att ingen kan med sanning bekänna sig tro, som icke kommit
till en af Guds Ande verkad tro; sedan jag ock många gånger uppmanat
dem att handla ärligt inför Gud samt erinrat dem, att ärlighet i detta
hänseende är det viktigaste för att komma till sanningens kunskap,
beslöts i samråd med Herr Prosten Sjöström, att vi efter undervisningens
slut skulle lämna barnen omkring åtta dagars rådrum, dels för att barnen
själfva i stillhet måtte öfverväga saken inför Gud, dels besöka sina
lärare för att för dem omtala sin ställning och sin önskan att antingen nu
låta sig konfirmeras eller uppskjuta med saken, till dess de kommit
därhän, att de ville helt lämna sina hjärtan åt Herren.
Med gossarnas undervisning slutade jag den 23 Maj, och sedan jag
ånyo erinrat dem om konfirmationens betydelse samt uppmanat dem att
icke låta sig af något förledas till en falsk bekännelse utan hellre
uppskjuta med saken, tillsade jag dem att under tiden Onsdagen den 29 Maj
på aftonen besöka mig samt säga mig sina tankar. Som konfirmationen var
utsatt till den 1 Juni kl. 3 e. m., kunde vi icke lämna dem längre
rådrum, synnerligen som Torsdag var Kristi himmelsfärdsdag och
Fredagen behöfdes för att inskrifva deras namn, som skulle konfirmeras, jämte
åtskilliga bibelspråk i biblarna. Till den sålunda bestämda tiden,
onsdagsaftonen den 29 Maj, hade af i klagoskriften omnämnda 21 gossar 7 icke
alls infunnit sig. Af öfriga’14 gossar förklarade sig 10 icke ha kommit
till en sann tro på Kristus och sade sig därför vilja uppskjuta med
konfirmationen. De frågor, som vid deras besök hos mig ställdes till dem,
voro i hufvudsak följande: Fråga: »Hvilka skola konfirmeras och begå
Herrens heliga nattvard?» Svar: »De som tro på Kristus». Fråga:
»Menas då med »tro» en blott kunskap om Kristus?» Svar: »Nej.» Fråga:
»Hurudan skall då tron vara beskaffad?» Svar: »Den skall vara verkad
av Den helige ande». Fråga: »Har du kommit till en sådan tro, så att
du med alla dina synder flytt till Kristus?» Svar: »Nej». Fråga: »Kan
du då inför Gud bekänna, att du tror på Kristus, då du dock icke gör
det?» »Nej». Fråga: »Tycker du då icke bäst vara att uppskjuta med
saken tillsvidare?» Svar: »Jo». Sedan vi därefter bedit tillsammans,
anbefallde jag dem i Guds nåd, uttalande mitt hjärtas förhoppning, att Gud
snart skulle vinna dem. Den redliga ställning, som de intagit, gav ock rik
anledning att hoppas, att de snart måhända skulle af hjärtat kunna
bekänna: »Jag tror, därför talar jag», och då voro de ock välkomna att
anmäla sig till konfirmationen.
Hvad de öfriga fyra angår, så befunnos två af dem fullständigt sakna
all kännedom af det egna syndaeländet. När jag t. ex. frågade dem, om de
gjort någon synd, svarade de: »Nej». När jag frågade dem, om de ieke
ens haft eller ha några syndiga tankar och begär, svarades: »Nej». När
jao’ därför frågade en af dem: »Hurudant hjärta har du då?» svarades;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
