Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Erik Jakob Ekman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
Av de rätt vidlyftiga handlingarna i målet framgår, i) att
varken vederbörande pastor eller kyrkoråd bevistat Ekmans
föredrag utan dömt efter hörsagor, 2) att anmälan i första hand
riktar sig mot ett av E. hållet föredrag över Luk. 13: 6—9, vari han,
i strid med vedertagen tolkning, förklarat, att med
vingårds-mannen icke kunde menas Kristus, enär han icke kunde anses
som ett skydd mot Guds vrede, eftersom vi i sådant fall skulle
behöva ett skydd även mot »Lammets vrede», 3) att de i anmälan
åberopade vittnenas uppgifter varit i hög grad vilseledande, 4) att
anklakelsen, om den varit befogad, kunnat medföra ämbetets förlust.
Slutligen ingavs av Ekmans gamle vedersakare, disponenten
vid Ockelboverken J. Fr. Krook, en anmälan i anledning av ett
uppträde i Ockelbo bönhus d. 10 febr. 1879 mellan komminister
Schwartz från Hanebo och Ekman. »Uppträdet» var ingenting
annat än en disputation mellan de båda antagonisterna, vilken
disputation uppstod därigenom, att Ekman efter ett av Schwarts
hållet föredrag bad denne visa, var det står i Bibeln, att »vår
rättfärdighet är i himlen». Även Krook blandade sig, opåkallat,
i diskussionen, visserligen icke till dess fromma. Handlingarna
i detta mål, vilket liksom Hanebo-målet till följd av Ekmans
snart inträffade avgång från prästämbetet icke blev av
domkapitlet avgjort, äro, för att använda kontraktsprosten Söderbergs
terminologi, ganska »vidlöftiga».
Ekman nedlägger prästämbetet.
Det är uppenbart, att allt detta bråk icke varit ägnat att vinna
Ekman för kyrkan eller att binda honom vid henne. Icke heller
var det ägnat att skrämma honom till underkastelse, ty därtill
fanns det allt för mycket av ekens natur i honom. Med de vindar,
som då blåste bland ämbetsbröder och myndigheter, kunde den
för frikyrkligheten gagnande men för statskyrkans intressen
skadliga striden således knappast sluta annorlunda än med
Ekmans avgång från prästämbetet antingen frivilligt eller genom
avsättning. Genom Guds ledning, såsom vi tro, kom hans avgång
att ske på frivillig väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
