Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dr E. J. Ekmans insats vid Svenska Missionsförbundets uppkomst. Av J. Forslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
Av det här anförda framgår både att pastor Ekman på ett
instruktivt sått deltog i förberedelsearbetet och att han slutligen
var den som formellt framlade förslaget om Förbundets
bildande. Dock var han icke alldeles ensam därom. Enligt vad som
framgick av motiveringen vid förslagets framläggande, hade
några flera kommit till samma resultat. Några bröder hade bott
på samma hotell som han. Efter några få timmars sömn hade
dessa kommit tillsammans med Ekman i den tidiga
morgonstunden till bön och samtal. Och nu visade det sig, att samma tanke
fötts hos dem som hos honom: Ett nytt missionssällskap borde
bildas. Härvid formade sig tanken hos honom ännu vissare och
förslaget kom. N ilka de nämnda bröderna voro, blev ej sagt, men
om jag ej tager fel, stodo C. J. X vvall och Sv. Johnsson när
mast Ekmans förslag, men han var den som framlade det.
Från djupare, rent saklig synpunkt sett var nog, enligt min
mening, lektor Waldenström genom sin revolutionerande
framställning om försoningen och sina talrika tidningsartiklar och
mötesuttalanden i kyrkliga frågor samt icke minst genom den
av honom framkastade frågan: »Var står det skrivet?» största
upphovet till det nu framträdande sällskapet — i fall man skall
skriva det på någon människas konto, men från organisatorisk
synpunkt sett var Ekman initiativtagaren. För den som ser
Gud i händelsernas gång står det klart, att såväl dessa båda
bröder som andra framstående missionsvänner, vilka kunna
anses hava medverkat till Förbundets tillkomst, endast voro
redskap i Herrens hand. Verket var hans.
Sedan själva saken nu var klar, d. v. s. Missionsförbundet
var bildat, valdes en »centralkommitté», såsom styrelsen då fick
■heta. I denna insattes pastor Ekman som ordförande. Att han
borde insättas på denna plats, som ledande man, stod för oss
alla klart. Hans tankeväckande, direkt på sak gående inlägg i
förut omnämnda diskussioner, hans varma missionsintresse, hans
sant frikyrkliga sinne, vilket visade sig i handling, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
