Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ekman som skolman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Som lärare i teologi var Ekman redig och klar, och
lektionstimmarna föreföllo sällan långsamma, vilket dels berodde på
hans egen hänförelse för ämnet, dels får tillskrivas det
förhållandet, att lektionerna oftast antogo formen av tankeutbyten mellan
lärare och lärjungar, varvid den förre i förhållande till de senare
vanligen ådagalade ett erkännansvärt tålamod, på samma
gång-han förstod konsten att behärska och leda klassen. Det fanns
dock elever, som i nästan allt för stor utsträckning begagnade
sig av den som självklar ansedda yttrandefriheten, under det att
andra för det mesta tego och hörde på. Till försvar för denna
ojämna och tidskrävande undervisningsmetod kan emellertid
anföras, dels att fastslåendet av ett visst teologiskt lärosystem icke
ansågs vara undervisningens mål utan hellre att hjälpas åt att
finna den i Guds ord uppenbarade sanningen, dels att metoden
synnerligt väl harmonierade med den stundom till överdrift
stegrade opposition mot all auktoritetstro, vilken opposition i så hög
grad utmärkte det frikyrkliga genombrottet.
Ur denna synpunkt blir det ock lätt att förstå, varför Ekman
icke införde någon annan lärobok i teologi än Bibeln. Bibeln,
såsom den tolkas i Augsburgiska bekännelsen och andra den
luterska kyrkans symboliska böcker, var och är, åtminstone officiellt,
vår statskyrkas rättesnöre, medan däremot Ekman liksom hela
den frikyrkliga menigheten utan ringaste benägenhet till
kompromiss omfattade den grundsatsen, att Bibeln allena utgör
rättesnöret för vår tro och vårt liv. För övrigt skilde sig Ekman i de
flesta frågor, t. ex. i frågan om försoningen, dopet och
nattvarden, Kristi gudom, Andens personlighet, treenighetsläran m. m.,
från den luterska uppfattningen och närmade sig i flera av dessa
läropunkter den kalvinska. Att han under sådana förhållanden
icke införde någon lärobok exempelvis i dogmatik, kan icke
förvåna, allrahelst om vi besinna, att de frikyrkliga på den tiden
allmänt avskydde både namnet och saken, liksom allt tal om
»teologi» var dem en styggelse. Alldeles otänkbart är dock icke, att
Ekman skulle kunnat införa en lärobok i dogmatik, om blott en
lärobok funnits, som icke burit namnet Dogmatik och som
därjämte varit ett uttryck för hans egen dogmatiska ståndpunkt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
