Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ekman som predikant - 2. Ekman och friluftsmötena. Av Karl Palmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Detta sker genom evangelium. I samma mån som man får
erfara Guds kärlek, i samma mån får man missionsintresse. Då
älska ock de troende här hemma varandra. Även böra
missions-möten, missionspredikningar och missionsföredrag hållas för att
få missionssaken in i folkmedvetandet . Men viktigt är, att allt
detta sker under nådens inflytande, så att missionsarbetet icke
kännes tryckande utan som en stor förmån. För övrigt hör
härtill, att vi införas i läran om de yttersta tingen. Hedningarnas
fullhet måste inkomma, innan Herren kommer. Har jag
brudsinne, väntar och älskar jag Herren Kristus, så måste jag ju
önska, att hans ankomst påskyndas, och detta påskyndande sker
genom missionen.»
Även ur ett hans yttrande om missionen år 1887 må följande
meddelas: »Vi skicka icke personer till hednalanden för att där
söka införa europeisk kultur utom för att predika Kristus. Men
av våra missionärers arbete kommer som frukt även en rätt
kristlig kultur inom de församlingar som bildas därute. Vi
förkunna om Kristus, att han skall omgestalta världen och nedbryta
otrons fästen. Men för det ändamålet, såsom Jesu första
lärjungar behövde beklädas med kraft av höjden, så behoven ock
I, som utgån, bliva delaktiga av samma kraft. Företagen därför
aldrig en sak därute utan att särskilt bedja om Guds ande. Ty
i samma mån som hans ande får taga edra hjärtan i besittning,
skolen I kunna utföra ett gott verk för eder himmelske husbonde.
Glömmen aldrig, att edert hjärta alltid måste vara öppet för
samma ande, som utgöts över apostlarna på pingstdagen.»
Huru förödmjukad han stundom kände sig inför missionens
evighetsviktiga uppdrag, därom vittnar hans bön och
inledningsord till en missionspredikan på Värmlands ansgariiförenings
årsmöte i Arvika år 1902. Han bad: »Herre, vi veta nogsamt,
att utan din ande är intet bevänt. Gör oss, o Herre, så ödmjuka,
att vi förstå, att vi äro intet och därför helt beroende av ditt
givande.» Därpå fortsatte han: »Jag ser, att det är bestämt, att
jag skall hålla missionspredikan. Jag har väl hållit över hundra
sådana, dock är jag bävande, ty saken är så överväldigande stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
