Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ekman som predikant - 2. Ekman och friluftsmötena. Av Karl Palmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
vidrör dock saken endast i den mån den blev avgörande för hans
vidare mötesbesök.
Sommaren 1903 besökte vi missionsmötet i Vanneberga den
23 och 24 juni. Ekmans tankar sysselsatte sig denna tid med
det nya ljus rörande frälsningen och de eviga straffen, som han
trodde sig hava funnit. I föredraget första dagen om inre
missionen förekom intet härom, men i avslutningsföredraget andra
dagen om frälsningens betydelse med ledning av apostelns ord:
»I hoppet äro vi frälsta» kommo de nya åsikterna till fullt uttryck.
Det betänkligaste var hans försök att förmå vissa bibelställen
att — ofta mot den tydliga meningen — tala till hans förmån.
Märkvärdigt var att iakttaga den förstämning, som föredraget
väckte hos åhörarna, särskilt de mera tänkande. Då de flesta
icke förut hade reda på hans nya åskådning och hyste odelat
förtroende till honom, så kunde ogillandet icke bero av fördomar.
Under färden från mötesplatsen till Vinslöv sutto många
missionsvänner med oss i den rymliga vursten. Antingen tego vi
eller talade vi om mera allmänna ting, emedan ingen ville väcka
en här olämplig diskussion om vad vi nyss hört.
Då vi blivit ensamma, sade jag öppet ifrån: »Därest du
håller ett sådant föredrag till, så följer jag icke med till mötena i
Örebro och Kristinehamn, dit vi ämna oss. Ty med den insikt
du har även i grundspråket bör du veta, att mycket av vad du
sagt i afton stöter emot flera ställen i Nya testamentet. Och
kunna dessa frågor diskuteras i en mindre krets, så är det dock
olämpligt att taga fram dem inför dessa skaror av till större
delen okritiska missionsvänner». Härpå svarade han: »Jag kommer
just från ett predikantmöte i Malmö, där de allmänt voro för
min åskådning. Och så snart min nya bok »Evangelii fullhet och
de ändlösa straffen» utkommer, skall du få se, vilken glädje hon
skall väcka i synnerhet hos predikanterna». Jag svarade, att han
fullkomligt misstoge sig härom. Emellertid lovade han att icke
särskilt framhålla sin nya åskådning på de möten, dit vi
kommo. Vi foro då dit, och troget höll han sitt ord.
Dessa båda sommarmöten i Örebro och Kristinehamn 1903
blevo, så vitt jag vet, de sista han besökte. Ty sedan striden om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
