Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Åter till Guds ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
i Kristi vittnesbörd: »De ord, jag har talat till eder, äro ande
och äro liv» (Joh. 6: 63).
6. Att grundvalen för Ekmans teologiska arbete, hans
forskning och uttalanden var detta ord, det förstår man av hans
livliga anslutning till den i bevisningssyfte ofta använda parollen:
»Var står det skrivet?», såsom ock av i sammanhang därmed och
eljest i hans skrifter talrikt förekommande citat ur de heliga
skrifterna. Men man finner det ock uti sådana uttalanden, i vilka
han påvisar Guds ords översvinneliga kraft och värde, såsom
då han i sin på goda råd och vederkvickande innehåll rika
upp-byggelseskrift: »Herren är mitt ljus», säger:
»Utan Guds ord och utom gemenskap med Jesus är allt idel mörker,
inbillade man sig än äga ett aldrig så stort ljus. Bet är först genom honom,
som vi kunna få ett fullkomligt ljus såväl över vårt eget mörka hjärta
och den mörka väg, varpå vi av naturen vandra, som ock över honom,
varom det heter: Han bor uti ett otillgängligt ljus; den ingen människa
sett, icke heller kan se (1 Tim. 6: 16). Detta bevisar även all
erfarenhet i alla tider. Se på hedningen, som saknar uppenbarelsens ljus!
Huru vandrar han icke i det hemskaste mörker, utan kännedom om
sig själv och med de mest förvända föreställningar om Gud? Se på denna
världens visa och förnumstiga, som hava ställt sig utom den gudomliga
uppenbarelsens område! Huru äro de ieke slagne med ett gruvligt mörker
i de andliga och himmelska tingen, då däremot mången enfaldig människa,
som fått Herren till sitt ljus, befinnes äga en klarhet och ett förstånd i
dessa ting, som tydligen bevisar, att hon stått och står i den innerligaste
gemenskap med det eviga ljuset. — Se på dessa självkloka helgon och
lagträlar, som icke vilja låta sina egna tankar fara och böja sig under
Kristi lydnad samt av nåd mottaga allt! Huru famla de icke i ett
förskräckligt mörker om vägen och gå fridlöse och hopplöse? Ja, överallt, där
rättfärdighetens sol, Jesus Kristus, icke ännu uppgått, där är ock ännu
den hemskaste natt, där vandrar man ännu i mörker och vet icke, vart
man går, utan famlar såsom en blind».
7. I detta sammanhang bör ock påpekas, att Ekman på grund
av ordets utsagor och den allmänna erfarenheten frånkände den
naturliga människan förmågan att kunna uppfatta och bedöma
andliga ting och instämde därmed till fullo i Luthers bekanta, ofta
upprepade bekännelse: »Jag tror, att jag icke av mitt eget
förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min herre, eller komma
till honom, utan att den Helige Anden har kallat mig genom
evangelium» (Luthers lilla katekes). Om denna oförmåga hos
människan säger Ekman i sin nyssnämnda skrift:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
