Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Satan utkastas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ob
het och satte sig på sin faders högra sida. Vad särskilt
beträffar satan, upphovsmannen och ledaren i fråga om det ondas
makt, utjagar Kristus denne från region till region, från
himmelen och jorden, tills intet rum mer finnes där för honom.
»Genom sin fullkomliga seger över denna världens furste», säger
Ekman, »oeh därigenom att han alltigenom förblev den fullkomligt
rättfärdige — varpå hans ingång i himmelen just utgjorde det kraftigaste
beviset — grundläde Kristus ett nytt förhällande mellan människan och
Gud. Ilan var nu den starkare, som kunde tillintetgöra den starkes genom
synden utövade makt både på det ena och det andra området. Ty
genom synden utövar djävulen ett på sitt sätt berättigat välde både i himmel
och på jord — i himmelen genom att dag och natt åklaga de troende, på
jorden genom att förleda människorna till synd och allehanda dårskaper.»
»I Uppb. 12 läsa vi, att sedan det gossebarn, som kvinnan fött, blivit
bortryckt till Gud och till hans tron, blev det ett krig i himmelen. Mikael
oeh hans änglar, heter det, krigade mot draken, och draken krigade och
lians änglar. Och de förmådde intet, och deras rum blev icke mer funnet i
himmelen. Och den store draken blev utkastad, den gamle ormen, som
kallas djävul och satan, som förvillar hela världen ; han blev utkastad på
jorden, och hans änglar blevo tillika med honom utkastade. — Vad lära
vi nu härav? Jo, att djävulen och hans änglar, ända till dess att Kristus
segrande ingått i himmelen, hade haft tillträde dit, vilket naturligtvis
förorsakade en rubbning i de himmelska världarna och hämmade de
himmelska väsendenas ostörda frid och ro, i det att djävulen dag och natt
åklagade de troende. Liksom himmelen före Kristi fullkomliga seger över
denna världens furste och öppnandet av den nya och levande vägen in i
det allra heligaste icke var öppen för människorna, så var den ända
dittills ej heller stängd för djävulen och hans änglar. Detta är orsaken,
varför vi flerstädes i Gamla testamentet påträffa ställen, som tala om huru
djävulen vistades inför Guds tron.»
»Allmänt bekant för oss är ju berättelsen om Job. En dag hände ’det,
då Guds söner (d. v. s. änglarna) kommo att inställa sig för Herren, att
ock satan kom med dem (Job 1: 6, 2: 1). I Sak. 3: 1, 2 omtalas, att satan
vistades vid Guds tron. ’Han lät mig, heter det, se Josua, översteprästen,
stående inför Herrens ängel, och satan, stående vid hans högra sida, för att
anklaga honom.’ Med anledning av lärjungarnas makt att i Jesu namn
utdriva de onda andarna säger Jesus själv: ’Jag såg satan såsom en
ljungeld falla från himmelen’ (Luk. 10: 18), därmed förutsägande vad som snart
skulle inträffa. Vi erinra ock ytterligare om Jesu ord: ’Nu går en
dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas’ (Joh.
12: 31).»
»Sedan djävulen blivit utkastad från himmelen, emedan hans besegrare
intagit platsen på Fadrens högra sida och därmed grunden till en verklig
förlossning från synden med alla dess följder blivit lagd för alla dem som
i tron anamma Kristus stiger han ned på jorden i stor vrede, vetande, att
han har blott en liten tid (Upp. 12: 12), innan hans utkastande även
därifrån skall äga rum. Innan detta inträffar, anstränger han sig till det
allra yttersta att fördärva så många själar som möjligt samt förvilla även
de troende och komma kärleken i deras hjärtan att förkolna. Han går
omkring såsom ett rytande lejon, sökande, vem han uppsluka må (1 Petr. 5: 8).
Han framställes i Skriften såsom havande sitt huvudkvarter i den över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
