Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - En ny himmel och en ny jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Johannes menat, att de ofruktbara träden, ogräset och agnarna skola i
den elden göras till fruktbara träd eller till vete?»
»Gud vill lika litet, att en människa skall vara borta här i tiden, som
att hon skall vara borta i evigheten. Men ändå sker det. Om en sådan
dualism är ’otänkbar’ i evigheten, så är den otänkbar även i tiden. Och ändå
verklig. Otänkbarheten har icke alltid sin grund i overklighet utan mycket
ofta i vår tankeförmågas inskränkthet. Här är för resten icke fråga om
tänkbarhet eller otänkbarhet utan om vad den Heliga Skrift lärer.»
»Den uppfattningen av ’alltings återställelse’, att alla människor till
slut måste bliva saliga, leder med nödvändighet därtill, att man även
måste antaga de onda andarnas — ’djävulens och hans änglars’ —
frälsning eller också förneka deras tillvaro. Bägge delarna strida absolut mot
Matt. 25: 41 och Upp. 20: 10 — andra ställen att förtiga.» (P.
Waldenström : Biblisk troslära.)
Med avseende på Ekmans läroåskådning utspann sig, såsom
ännu är i friskt minne, i början av 1904 en allvarlig och
omfattande lärostrid, därvid lektor Waldenström, som vanligt, med stor
skärpa förde oppositionens talan, vilken strid slutade därmed,
att Ekman såsom Svenska Missionsförbundets föreståndare
nedlade denna och alla dithörande befattningar. Huru
uppriktigt och allvarligt Ekman menat med sin lära om allas frälsning
och alltings återställelse och huru fri han var från tanken att på
grund av sin nya läroåskådning om de yttersta tingen bilda eget
religiöst parti, framgår av de frimodiga och högsinta, av
broderlig kärlek glödande ord, med vilka han den 1 mars sistnämnda
år säger farväl till Svenska Missionsförbundets föreningar
och församlingar samt dess arbetare på de olika missionsfälten.
»Såsom I veten», säger han, »har jag ansett mig böra nedlägga alla
mina befattningar inom Svenska Missionsförbundet, emedan det ansetts
oförenligt med mitt missionsföreståndareskap, att jag offentligen uttalat
såsom min tro och övertygelse, att sanningen och det goda till sist skola
vinna en absolut seger över lögnen och ondskan i alla dess former.
Jag har lärt och lärer,
att Gud före tidens och världens skapelse föresatt sig inom sig själv
att i Kristus sammanfatta allt och genom honom med sig återförsona allt,
både det som är i himmelen och det som är på jorden;
att denna Guds föresats icke är ett önskningsmål allenast utan ett
gudomligt rådslag, vilket i sig innebär, att det måste gå i fullbordan;
att detta gudomliga rådslag om alltings återställelse bestyrkes av
talrika utsagor i den Heliga Skrift, som vittna därom, att alla knän skola
böja sig för honom och alla tungor skola svärja honom trohet, vilket han
ock genom profetens mun bedyrat vara ett löftesord, som ej skall ryggas;
att i denna Guds frälsningsplan under tidsåldrarna, vilka ej må
förväxlas med begreppet evighet i betydelsen ändlöshet, domarna över synden
ingå såsom ett nödvändigt moment, i det att syndaren genom den på ett
övertygande sätt får erfara syndens följder till sinnets förödmjukande och
viljans böjande till lydnad, så att Gud till sist blir allt i alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
