Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 1. Dr Ekman och hednamissionen. Av Wilh. Walldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
»Guds frid! Hjärtligt välkomna till fosterjorden!
Ledsamt att Ni skall känna Eder så klen. Men jag hoppas, att
genom mycken vila skall Ni nog hämta krafter igen. Laga,
att Ni nu sköter Eder förståndigt. — Pälsen sända vi pr tåg.
Den skall nog bliva Eder till nytta. Tänken I nu bosätta Eder
i Göteborg eller Uppsala? Alla sända vi Eder och eder fru de
varmaste välkomsthälsningar. Gud är vårt hopp.
I Herren tillgivne E. J. Ekman.»
Sådana ord värmde hjärtan t. o. m. i kall och kulen höst.
Dr Ekmans gästfria hem stod alltid öppet, och hans
hjär-tegoda maka tjänade med glädje. Vid konferenserna var
skaran stor av missionärer från de skilda fälten, då vi bjödos
på middag, som efterföljdes av ett sällsynt uppbyggligt
sam-kväm, där sång, tal och bön omväxlade. Denna högtidsstund
var en bland de stora i högtiden och kvarlämnade alltid
ljuvliga minnen. Med utvecklingen av vår mission växte
emellertid skaran, så att det blev omöjligt att rymma den uti
dr Ekmans hem, varför detta samkväm, som hade blivit
tradition, förlädes till fästrummen på en av de större matsalarna i
Stockholm.
Även uti ett sådant arbete som missionsarbetet kunna
tvister förekomma, som vittna om vår ofullkomlighet. I stort
sett ha vi på ett underbart sätt blivit skonade, och frid och
kärlek ha varit rådande uti det väsentliga. Dr Ekman var
nog av naturen en temperamentsfull personlighet, men han
hade makt över sig själv och var omutligt rättvis. Då ett
fel eller ett misstag erkändes, var han sålunda alltid redo att
ställa till rätta och att ordna saken, och misstaget fick vara
gömt och glömt. Men hände det, att en påtaglig sak
förnekades, eller försökte någon att gå en slingrig stig, då blev dr
Ekmans eljest blida ansikte allvarligt, läpparna började
lindrigt darra, och han sade sin mening bestämt, och därvid
blev det.
Oupphörligt vidgades arbetet hemma och på missions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
