Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 2. E. J. Ekman och distriktsföreståndarna. Av E. F. Holmstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
dess framtida gagn rubbades ej heller av klandret. Finge den
blott tid på sig att visa, vad den dugde till, skulle den nog vinna
de frikyrkliga vännernas förtroende, menade han. Hans tro har
ej heller kommit på skam.
Distriktsföreståndarne personligen hade i honom en alltid
tillgiven vän och en synnerligen human och vänlig förman.
Han var mycket intresserad för deras verksamhet,
korresponderade ofta med dem och stod genom dem i förbindelse med
verksamheten ute i bygderna. Med dem rådgjorde han om
verksamheten, och han lyssnade alltid med intresse till deras uttalanden.
Aldrig blevo de bryskt eller överlägset bemötta. De å sin sida
sågo upp till honom med tillgivenhet och vördnad. Kamratlig
och otvungen var han i umgänget med dem, men de förlorade
dock aldrig respekten för honom.
Ekman kunde — dock aldrig i sitt förhållande till
distriktsföreståndarne — vara sträng och uppträda med stor pondus, då
han ansåg att det behövdes, och då var han ej att leka med.
Vid sådana tillfällen framträdde han som en kraftnatur av stora
mått. Han var ej heller en man av vanliga mått utan större än
de flesta, och om han ej kommit att stå vid sidan av P.
Waldenströms jättegestalt, skulle man bättre kunnat se hans ovanliga
dimensioner.
Även då han var sträng, uppträdde han emellertid lidelsefritt
och behärskat. Aldrig såg man honom förivra sig mot någon.
Fel och skröpligheter kunde han fördraga, men feghet, falskhet
eller högmod var honom en styggelse. Stundom ktinde han
möjligen för hastigt löpa åstad med en omogen idé eller ett
otillräckligt genomtänkt förslag, men välmeningen och den ärliga
övertygelsen voro alltid omisskännliga. Denna sida i hans
karaktär framträdde också i allt hans förhållande till
distriktsföre-ståndarekåren. Man kunde därför lita på hans ord och känna
sig förvissad, att man ej skulle bliva lämnad i sticket av honom,
när det gällde.
Helhj ärtenhet och rättskänsla utmärkte Ekmans egna
handlingar. Också fordrade han ett ärligt och redbart arbete av
di-striktsföreståndarna men gav i gengäld sitt oförbehållsamma er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
