Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 4. E. J. Ekman som officiant. Av Gust. Mosesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
4-
E. J. Ekman såsom officiant.
Av Gust. Mosesson.
Det låg något imponerande över doktor E. J. Ekmans person
liksom över hans ämbetsgärning. Själva gestalten var
respektingivande, varjämte tal, åtbörder och ett vårdat yttre bidrogo
till att förstärka det intryck personens uppträdande gav. Man
kände, att man hade framför sig en man, som ägde personligt
värde och höll på detta sitt värde. Men på samma gång
präglades alltid hans uppträdande av gemytlighet. När han officierade,
skötte han tjänsten på ett sätt, som gav en sällsynt helgd åt
förrättningen. Gällde det t. ex. början eller avslutningen av ett
Missionsskolans läsår under hans ledning, blev denna
högtidsstund ett minne för livet för varje deltagare, som hade något
så när sinne för det religiöst-estetiska.
Känslan och hänförelsen var påfallande stark i dr Ekmans
tänkande och i hans framställningssätt. Han behövde aldrig
uppamma eller stegra känslobetoningen genom retorikens
hjälpmedel. Så till exempel hörde man honom sällan i
ett föredrag belysa sitt ämne med liknelser eller
anekdoter, men hela framställningen bars upp av djup övertygelse
och ett livligt intresse för det avhandlade ämnet, och detta
fångade så talarens hela personlighet, att åhöraren ovillkorligen greps.
Jag kan för min del ej anse dr Ekman såsom någon stor talare.
Stämman var ej välljudande, tankarna ej särskilt originella och
han var ej någon mästare i formen, men det djupa allvaret och
den varma glöden i framställningen jämte det adelskap, som
kännetecknade honom, fängslade. »Vardagligheten» var fjärran från
hans offentliga uppträdande. Man såg på talaren, att han i
hög grad var värmd av sitt ämne och genomträngd av
övertygelsen om sanningen av vad han förkunnade, och på det sättet ryckte
han åhörarna upp till den ståndpunkt, på vilken han själv stod,
gav dem del av de tankar och de känslor, som tagit gestalt i ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
