Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
av bland andra S. A. Hedin och Waldenström samt fick andra
kammaren med sig för utskottets förslag.
Snart följde en annan fråga, som uppkallade Ekman och där
han kunde sägas vara »på sin mammas gata». S. A. Hedin hade
väckt en motion om befrielse för medlemmar av lagligen erkända
församlingar av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare
i städerna att erlägga prästskatt eller lämna bidrag till
statskyrkans underhåll. Ekman ansåg sig pliktig att bekänna, att det
funnes få motioner, vilkas huvudtendens vore så
överensstämmande med billighet och rättvisa som den ifrågavarande. Det
skulle glatt honom, om motionären tagit steget fullt ut och icke
inskränkt sitt yrkande att enbart gälla städerna. Då landsbygden
icke medtagits, vore detta ett hinder för Ekman att ansluta sig till
det av motionären framställda yrkandet. Men motionen vore av
den art och beskaffenhet, att den icke finge i tysthet begravas,
och han önskade fördenskull göra ett principuttalande i hopp att
man framdeles skulle taga itu med den föreliggande frågan och
lösa henne.
Man framkastade oupphörligen satsen, att för dem som icke
trivdes inom statskyrkan stode dörren öppen att gå ut. Men
varför finge de gå ut endast med sina personer och icke också
med sin egendom? Varför skulle statskyrkan visa sig så
angelägen att taga inkomster av dessa främmande trosbekännare, att
behålla kvar deras åkrar, hus och övriga inkomstkällor? Vore
kyrkan i besittning av så liten livskraft, att dess medlemmar
icke på frivillighetens väg ville eller kunde underhålla sitt
prästerskap, måste hon anses vila på en alltför lös grund. Genom
polismän och skatteindrivare skulle det icke lyckas att uppehålla
henne. De fria religionssamfunden åstadkommo ofantliga
summor till byggande av sina kapell och missionshus, till bestridande
av utgifter för predikanter och församlingsföreståndare, till
främjande av den inre och yttre missionen, vilket allt visade,
huru förhållandena tedde sig inom de samfund, som voro
besjälade av liv och värme. Att betunga dissenters med skatter till
ett prästerskap, med vilket de icke ville ha något att skaffa,
vore en uppenbar orättvisa, och saken borde därför ordnas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
