Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
pockande framställa sina anspråk utan fasthellre däri, att man
var i stånd att uppoffra sina personliga tycken, då det gällde
att befria jordbruket från uppenbara orättvisor.
Ekman slutade med att yrka bifall till ett av
bondehövdingen A. P. Danielsson framställt förslag, att såväl
övnings-som värnpliktstiden skulle bibehållas vid sin förutvarande längd,
d. v. s. avslag å den kungl. propositionen. Enligt vad redan
antytts, biträdde andra kammaren detta yrkande vid första
behandlingen av frågan. Även vid andra tillfällen visade sig
Ekman starkt sympatisera med lantmannapartiet, som ännu icke
rämnat itu, under det Waldenström i nu omnämnda fråga sökte
påvisa, att de orättvisor, man talade om, egentligen icke
existerade. Dock ville även han med sin röst bidraga till att de
bördor, som i grundskatter tryckte den lantbrukande befolkningen,
bleve avlyftade. Om orättvisor borde man dock icke tala.
Waldenström ställde sig helt på k. m:ts förslag och yrkade bifall till
detta.
Såsom ovan nämnts, avgjordes frågan genom kompromiss,
vilket förfarande påstås vara särskilt utmärkande för den svenska
riksdagen. När lagutskottets sammanjämkningsförslag förelåg,
uppstod ånyo en mycket lång debatt i andra kammaren. Även
då hade Ekman ordet och varnade i likhet med flera
lantmannapartister för införandet av en sådan ordning, att man skapade
fiender inom det egna landet, allt under det man föregav sig
vilja skapa ett försvar mot de yttre fienderna. Man borde gå
fram med försiktighet vid påläggandet av nya militära bördor
och tänka på nationens bärkraft. Dessutom ville han se en
fullständig plan för försvarets ordnande i dess helhet, så att man
för framtiden visste, vad som behövdes. Klart vore, att man
icke tänkte nöja sig med de 42 dagar, det för tillfället vore
fråga om. Underligt förefölle det honom likaledes, att man icke
tvekade att pålägga just dem nya bördor, vilka man vägrade
ökat inflytande i politiskt och kommunalt hänseende genom att
riksdag efter riksdag motsätta sig varje sänkning av de rådande
penningestrecken. Han stode alltfort kvar på
avslagsstånd-punkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
