Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
huld- och troheteder, ämbetseder, krigsmannaeder m. fl. dylika,
måtte avskaffas. Här lyckades han, trots lagutskottets
avstyrkande utlåtande och trots protester synnerligast från prästerligt
håll, att få båda kamrarna med sig på en skrivelse till k. m:t
om övervägande, huruvida icke bemälda eder måtte kunna
försvinna. Detta resulterade sedan uti att åtskilliga av dessa eder
avskaffades.
Likaledes ville han ha allmänna kungörelser och
tillkännagivanden offentliggjorda på lämpligare sätt än genom uppläsning
från predikstolarna i kyrkorna och motionerade därom.
Lagutskottet hade avstyrkt även denna motion och framhållit bland
annat, att de som icke ville åhöra själva gudstjänsten kunde
infinna sig vid hennes slut och taga del av kungörelserna. Ekman
undrade, om utskottet velat håna eller tala allvarligt, samt påvisade
det orimliga i ett dylikt resonemang. Efter en längre debatt
avslog andra kammaren motionen, dock endast med 2 rösters
majoritet.
S. A. Hedin förnyade vid denna riksdag sin motion från
föregående år angående främmande trosbekännares frikallande från
bidrag till svenska kyrkan och hade därvid vidgat sitt yrkande
att omfatta även de å landsbygden boende. I samma syfte
frambar också Ekman en motion, fastän han grundade sitt yrkande
på en något annan motivering än Hedin. Den senare torde ha
varit frånvarande vid motionernas behandling i andra kammaren,
eftersom han icke deltog i debatten. Ekman däremot, hade ordet
flera gånger och belyste på ett klart och övertygande sätt
rättmätigheten av de krav, som kommit till uttryck i motionerna.
Den myndige dalarepresentanten Liss Olov Larsson, andra
kammarens dåvarande vice talman, uppträdde vid detta tillfälle på ett
något obalanserat sätt och påstod, att de frikyrklige tycktes kunna
byta om religion lika lätt, som han bytte om rock. Denna
tillvitelse bad Ekman att i största ödmjukhet men på det
allvarligaste få tillbakavisa. Den vittnade om att vice talmannen
alltför litet tagit reda på de religiösa rörelser, som pågingo runt
landet och icke minst i hans egen hembygd. Då han vidare
uttalat sin missbelåtenhet över de många motioner, som väcktes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
