Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
vore skön, och det måste tillkomma den kristne att ställa sig med
i deras led, som strävade för förverkligandet av det stora
målet.
Vid bemötandet av en annan talare, biskop Rodhe, utvecklade
Ekman vidare, hurusom det vore de troendes plikt att
förverkliga det ideala i världen eller i varje fall se till, att de icke stode
hindrande i vägen för det ideala att genomtränga
samfundsförhållandena. De voro nämligen satta till att vara världens ljus och
jordens salt. Detta med anledning av att biskopen framhållit, att
vi levde i en värld, där de idéella förhållandena icke kunde
realiseras utan där det gällde att räkna med verkligheten.
Då åtskilliga talare icke ville vara med om att lämna
bevä-ringen någon ersättning eller dagavlöning, emedan de
värnpliktige endast hade att fullgöra en fosterländsk plikt, när de voro
inkallade till övning, fann Ekman detta resonemang underligt. Så
vitt han funnit, läto riksdagsmännen själva betala sig ganska
bra vid fullgörandet av sina fosterländska plikter, och då borde
de kunna unna beväringen den lilla ersättning, som vore
föreslagen.
Ekman erkände det kungl. förslagets förtjänster och prisade
regeringen för hennes ärliga försök att fördela skattebördorna
men kunde ändå icke ge sin röst för förslaget. Detta
huvudsakligen av religiösa skäl. Sitt huvudanförande slutade han sålunda:
»Emellertid då, såsom jag sagt, jag från kristlig synpunkt icke
kan biträda förslaget, emedan jag är övertygad om att dessa
krigsrustningar, som pågå i alla europeiska länder, äro den mara,
som tär på ländernas innersta livskraft, så kan jag omöjligen ge
min röst åt den föreslagna paragrafen i utskottets betänkande
(de 90 dagarna) utan yrkar därå avslag.»
Jag har ansett ärligheten kräva, att denna de båda ledarnes
olika ställning till den berörda och i våra dagar särskilt aktuella
frågan borde med några ord belysas. Vem av dem som hade
rätt eller om båda hade delvis rätt och delvis orätt är här icke
platsen att utreda. Jag har blott velat konstatera ett förefintligt
faktum. Var och en må sedan rannsaka, pröva och döma samt
Dok for E. .T. Ekman.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
