Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
frikyrklige så mycken tro på sanningen, att de gärna lede vad
som helst för att få behålla, vad som för dem blivit dyrt och
kärt. Konfirmationen, som likväl icke vore en lutersk
inrättning utan infördes mot slutet av 1700-talet och då mot de flesta
prästernas vilja, finge gärna stå kvar för dem som så önskade.
De frikyrklige ville ej utöva något tryck över andra, men själva
begärde de frihet att ej behöva sända sina barn dit, där dessa
skulle erhålla en undervisning, om vilken de icke vågade hoppas,
att den alltid stode i överensstämmelse med den Heliga Skrifts
sanningar.
Däremot hyste han mycken medkänsla med de troende präster,
som nödgades utdela nattvarden till kreti och pleti och skulle
gärna velat biträda den del av förslaget, som avsåg att komma
dem till hjälp, om detta nämligen varit möjligt. Men då förslaget
till sin genomgående del vore av beskaffenhet att icke kunna
godkännas, måste han yrka avslag å alltsammans. Denna åsikt
delades också av majoriteten inom riksdagen, som avslog den kungl.
propositionen.
Vid 1895 års riksdag sökte Ekman åter genom ny motion
komma till rätta med den tobakshandel, som under söndagarna
bedrevs genom kringföring och å restaurangerna, ehuru förgäves.
Dessutom understödde han, såsom vanligt, åtskilliga
nykterhets-motioner samt förslag om försäkring för beredande av
pension vid varaktig oförmåga till arbete.
Sedan de båda lantmannapartierna numera åter gått samman,
hade protektionismen fått ny vind i seglen. På grund av de
fallande spannmålsprisen pågick en häftig agitation för en väsentlig
höjning av de redan införda tullarna. Enär man kunde förutse,
att det skulle lyckas vederbörande att genomdriva denna höjning
vid 1895 års riksdag, började spekulanter importera utländsk
spannmål till ansenlig mängd. För att avklippa denna trafik
höjde regeringen på eget bevåg någon vecka före riksdagens
början tullarne å omalen spannmål från kr. 2: 50 till kr. 3: 70 per
100 kg. samt å mjöl och gryn i proportion därmed. Det blev
åter en lång tulldebatt i riksdagen, därvid det knappast fanns
annat för frihandlarne att göra än yrka bifall till de av regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
