Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
taga i avgifterna till prästerskapets avlöning samt andra
kyrkliga ändamål.
Sista ärendet, han inom riksdagen yttrade sig uti, gällde det
gamla, av metodistpastor Jak. Erikson gång på gång framburna
kravet om rätt för medlem av svenska kyrkan att begära sitt
utträde utan att behöva uppgiva det samfund, till vilket han
ämnade övergå. Ekman hade därvid ett längre, mycket hovsamt men
sakligt anförande till förmån för motionen, i vilket han hävdade
religionsfrihetens grundsats och påvisade,-att tillämpningen
därav vore bäst och lyckligast för staten, kyrkan och den enskilde.
Härmed var, som sagt, Ekmans riksdagsmannabana slut. Vid
de allmänna valen till andra kammaren 1896 segrade de
konservativa i den valkrets, där Ekman då blivit placerad såsom
kandidat. Alldenstund hans arbete såsom missionsföreståndare lade
allt mera beslag på hans tid och hans krafter, torde det ha känts
som en befrielse för honom att bli kvitt de krävande riksdags
göromålen.
En och annan gång sedermera yttrade Ekman sig i någon
tidningsartikel i de dagspolitiska frågorna. År 1914 lät han även
uppställa sig såsom kandidat å de »frisinnade
försvarsvänner-nas» lista. Men varken han själv eller någon annan lärer ha
trott, att han vid den ålder, till vilken han då hunnit, skulle bli
vald. Emellertid har man däri velat se ett bevis för att han
ändrat åsikter förnämligast i försvarsfrågan. Därom är jag ej
i stånd att yttra mig, då jag icke hade tillfälle att höra honom
själv deklarera sin ställning vid den tiden. Det kan vara möjligt,
att han i likhet med många andra ansåg vår ställning i de
da-garne så’ starkt hotad, att utomordentliga medel voro av nöden.
Dock är man, enligt vad man hört och åtskilliga offentliga
yttranden av honom från den tiden giva vid handen, berättigad att
tro, att han lade mycket stark betoning på attributet »frisinnade»
och att han alltså icke undergått någon väsentlig förändring till
sin politiska grundåskådning. Därom må dock de döma, som mot
slutet av hans liv hade tillfälle att utbyta tankar med honom.
Det är få dödliga förunnat att spela rollen som statsmän. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
