Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. I solnedgången. Av J. B. Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
arbete. Kritik sparades ej. Jag föreställde honom också, att
utgivandet skulle väcka en storm emot honom i egenskap av
Missionsförbundets föreståndare, enär de allra flesta av Förbundets
folk icke kommit till en så frisinnad uppfattning, att de hos
honom kunde tåla en så från den allmänt gängse läran avvikande
uppfattning. Vidare borde han betänka, huru få de människor
äro, som kunna skilja mellan liv och lära, och fråga vore ju ock,
om den lära boken förde fram om de eviga straffen kunde gagna
det religiösa livet och främja kristendomens sak.
Men dr Ekman var av en helt annan mening och ansåg, att
de nya tankarna skulle verka såsom ett frigörande evangelium
bland allt Guds folk och lära de otrogna världsmänniskorna att
älska Gud och så draga deras hjärtan till honom. För övrigt
kunde han icke inför sitt samvete och sina medmänniskor stå till
svars med att dölja det ljus över Guds ord, som gjort honom
själv så innerligen lycklig och befriat honom från många tunga
bekymmer. Och dr Ekman var av en så impulsiv natur, att han
icke kunde dagtinga med vad han ansåg vara rätt, även om han
genom arbetets utgivande skulle råka ut för många personliga
obehag och trakasserier.
Huru dr Ekmans eskatologiska arbete mottogs av
Missionsförbundets folk, tillhör nu den inre missionens historia. Så
mycket måste dock här sägas, att den storm, som blåste upp mot
honom, i många stycken var obefogad, särskilt när det gäller de
personliga angreppen. Icke alla, som togo del i striden mot
honom, levde ett så varmt och innerligt trosliv med sin Gud som
han. Även om vi därute hade andra åsikter än han, hörde vi
honom så gärna dels för hans rena gudsbegrepp och dels för det
fulltoniga evangelium han frambar.
Men när hans bok om de yttersta tingen utkom och blev läst,
började brev regna över honom med förmaningar och domar.
Många av dessa brev voro så litet kristliga som möjligt till form
och innehåll och väckte harm hos hans anhöriga. Själv tog han
saken med stort lugn och sade på sitt kristliga och fina sätt: »De
mena ju så väl, fastän de äro oförståndiga; därför måste vi
förlåta dem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
