Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. I solnedgången. Av J. B. Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Och så upphörde detta varma hjärta att slå. Medan
kvällssolen göt sitt skimmer över skärgårdens fjärdar och öar,
insomnade dr Erik Jakob Ekman stilla för att vakna i det eviga
hemmet hos Gud. — Ett hjärtslag hade ändat hans liv den 18
augusti 1915.
Det plötsliga och oväntade dödsfallet kom över hans närmaste
som ett förkrossande åskslag, väckte djup sorg och
förstämning-biand hans många vänner och spordes med deltagande ute i
bygderna bland Missionförbundets folk.
Den 26 augusti gick upp med strålande sol över skärgården.
Det var doktor Ekmans begravningsdag. Under de skuggande
granarna på Ekhohnen, som varit honom så kär, vilade han denna
dag så trygg och så fridfullt på sin bår, omgiven av familjen,
av släkt och vänner och flera av Missionsföreningens
medlemmar. Vi hade samlats för att se honom än en gång och för att
säga honom ett sista tack och farväl. Jesu ord till den sörjande
Marta i Betanien lästes: »Jag är uppståndelsen och livet. Den
som tror på mig, han skall leva, om han än dör, och var och en
som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö» (Joh.
11: 25—26). Förf, talade några tröstens ord till de sörjande och
sökte visa, vilket ljus och vilket hopp dessa Jesu ord sprida över
dödens och gravens hemlighetsfulla mörker. Den avlidnes söner
framburo vid båren ett gripande tack för vad dr Ekman varit
såsom make och fader. Så sjöngs en sång om Guds kärlek till
oss människor, varefter kistan bars ned till den väntande ångaren,
som förde dr Ekmans stoft till huvudstaden.
Men över -fjärdar och öar göt solen sitt guld, vågorna lekte
och glittrade, och flaggorna böljade på halv stång. Det var en
förunderlig helgdagsstämning, som vilade över skärgården denna
dag, då dr Ekman för alltid lämnade den.
I Solna kyrka vigdes dr Ekmans stoft till griftero och
ned-sattes i familjegraven på Norra Kyrkogården. En oöverskådlig
människoskara hade samlats kring graven, där sången tonade, tal
höllos och kransar lades ned. Det var en akt, fylld av andakt,
högtid och harmoni. Augustisolen göt sitt skimmer över
gravarna och över folkskarorna. Det syntes vid en blick plå dem,
att dr Ekman haft många, många vänner i Stockholm, och den
dagen hade de åter samlats omkring honom till ett sista tack och
farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
