Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Formlära.
§ 99. Åndas stamn1en på en konsonant eller på u, så hör
verbet till tredje konjugationen, 1eg-o, prem-o, exu-o. Konso-
nantstammarne förändras på mångfalldigt sätt. n
I. Bildandet af pr3esens.
Konsonantstammen finner man ofta icke i pr3esens, utan i
perfectum- Ofta är i pr3esens ett n eller m inskjutet, det förra,
om stamlI1en slutar på en gombokstaf, såsom vic vinco, pag pango;
det senare, om han slutar– på en läppbokstaf, såsom chcub cumbo,
rup rumpo. Andra stan1mar tillsätta ett n i slutet, såsom
cer-n-o, ster-n-o, tem-n-o eller ett l, såsom pel-l-o, cller ett r,
såsom se-r-o. Andra tillsätta sc eller isc, såsom cre-sc-o, pa-sc-o
(per”f. crevi, pavi); nanc-isc-or (perf. nanctus sum). nNågra
upprepa första konsonanten framtill med i, såsom gen gignO (af
gl-gēno). υ
I.I. Bildandet af perfectum.
Ändelsen för pe1—fectum är i. Denna lägges till stan1men
1) omedelbart, dä stamstafwelsen förlänges, såsom lĕgo lēgi,
ēmo ēmi; cāpio cēpi.
2) under det att stamn1ens förste konsonant upprepas med den
derpå följaude cvokalen eller ett ē (reduplikation), såsom curr0
cucu1—ri, posco po-posci, cādo cē-cīdi.
Anm. Bokalen .wid redu–plikationen war i det äldre språket alltid e,
t. ex. peposcī, memordi i st. popogci, momordi. Börjar verbet med twå
konsonanter, sä förlorar stammen den förste af dem, t. ex. spondeo spo-pondi,
stο ste-ti. Wid sammansättningar bortfaller wanligen redupIikationen, så-
som reopondeo respondi; men sammansättningar ”af do, sto, disco, posco och
underst,undom cur1—o bibehålla den, t. ex. cill—cll1mdo circumdēdi, adsto adstĭti,
depooco depoposci. uddivco addidĭcī, decul—1–o decllcnrri-och deculO1—i.
3I i föreniug med s (således si), såsom sumo sum-s.i (sumpsi),
scri o scrip-si, rego rexi (af reg-si).
4) i före1Iing med u: doceo doc-ui, domO dom-ui. Hos de
flesta vokalstammar, således i första, andra och fjerde konjugatio-
uen, förändras detta u till v, då det kommer mellan twå vokaler
t. ex. ama-ui amā-vi, dele-ui delē-vi, audi-ui audI-Vi.
III. Bildandet af supinum.”
De tillagda ändelserna äro här –
1) tum, som autingen ollnedelbart fogas till starnmen, såsom
fallet är i första, andra och fjerde konjugationen (alnā-tum, delē-
tum, audī-tum), eller i förening 1ned dokalen i, t. ex. dom-ī-tum;
2) sum, t. ex. curro cu”r-sum, fallo fa1-sum, pello pul-sum.
§ lOO. Wid bildandet af perfectum och supinum äro
widare följande regler att iakttaga:
1) b förwandlas framför s och t till p: scrib0 scripsi scriptum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
