- Project Runeberg -  D:r Friedrich Ellendts Latinska Språklära /
228

(1876)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228 Syntax.
Anm. Andra pers. sing. i konj., motswarande det swenska man,
gör bIott ett skenbart undantag. Memoria minuitul–, nisi eam exell—cea8
(= nisi eam exe1–celnus). Se § 231. 6). Så äfwen si quis. Turpig est
elcusatio, si quis contra rempublicaln se amici causa fecisse fateatur.
2) kan wilkoret utgöra ett fall, som framställes såsom owisst
eller— osanllolikt, så att följden också betecknas såsom osannoli”k. 8
båda satse1:na anwälIdcs i swenskan sanIInansatt conj. imperf.
(skulle), i latinet conj. pra3s. eller perf.
Si quis ita agat, imprudens sit. Si quis id fecerit,
imprudentem eum dixeris. Sim impudens, si p1us postuleIn,
quam h0mini a rerum natura tribui potest. Si me omnia
recte fecisse dicaln, nimiun1 1nihi sumam (arrogans sim).
Anm. B1ott i det fall, att hufwudsatsens verb betyder kunna
eller böra, star i öfwerensstämmelse med 3) Anm. 1. indicativus. Non
possum disposite accusa1–e, si Velim.
3) kaII wllkoret beteckna ett fall, hllvars motsats eger rum
(cOnj. imperf.) eller egt ruln (conJ. plusquamperf.). I swen-
skan anwäIIdcs i försatsen enkel –conj. imperf., der såda1I fin11es;
annars imperf. indic.
Facerem, si p0s8em (jag kan icke). Fecissem, si p0tuis-
sem (jag kuIlde icke). Medici si omnibus morbis mede1—i pos-
sent, fe1icissimi essent hominum. Nisi Alexander essem, engo
vero vellem esse DiOgenes. Qu3e vita fuisset Priam0, si ab
adolescentia scisset, quos eventus senectutis esset habiturus?
AnIn. 1.. I det tredje fallet står eftersatsen wanligen i indikativus,
om den är bIldad af ett verb, som betyder kunna, skoIa, böra, och
alltid om verbet tillhör conjugatio periphrastica (Se § 241. 1) eller predi-
katet bestämmes af paene eller prope.
Si ulla in te pietas esset, patI–is eum 1oco cole1—e debebas (det war
werkligen din plligt att -— (och du skulle –), om hos dig o. s. w.). Deleri
potuit exercjtll1s, si quis aggll-edi ausūs e8set. Resl)uh1ica poterat esse per-
petua, si pat1—iis viveretu1– institutis et Inoribus. Si Veruln respOndel—e vel1es,
ha=c e1—al1t djcendā. si hoc tempore non dieIn sup1–emum obisset, paucis
post annis tamen moriendll1ln ei fuit. si Pompejus occisus e8set, fuistisne
ad arma ituri?. Pons sublicius iter paene hostibuo dedit, ni unūs Vir fuisset,
Horatius Cocles (att påIbron nära —på har lemnat wäg för fienderne,
frtImstägeF såsom werklligt, och wilkoret gäller handlingens fullständiga
ut öran e .
Anm. 2. Om i det 1—cedje; hypotetiska fallet eftersatsen beror af en
konjunktion, som fordrar kon1unkt1vus (ut, ne, quin), eller qf ett frågande
ord, så måste conj. plusquampe1–f. act.–utbdtas mot conj. perf. af conj.
periphrastica. (Deremot bibehålles conj. imperf. Nescio, quid facerem, nisi
tu alnicus esses.) I st. conj. plusquamperf. passivi anwändes en omskrif-
ning med futu1–um fue1—it ut med conj. imperf. Samma omskrifning an-
wändes äfwen .l st.” conj. p1usquamperf. act., när verbet saknar supinum.
Likaledes anw.cindes, dock mmdre konstant, pr3esel1s conj. af conjugatio
pcriphrastica I andra fallet, om eftersatsen beror af ett ord, som fordrar
conjunctiVus. Qūa31ve1—e, quid futurum fuerit, si hoc vel illud accidisset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:15:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ellendts/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free