Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Undervisnings- och upplysningsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett antal som ingen föreläsare vid institutet då hade
uppnått.
Ellen Keys mor uttryckte genast sin glädje över att dottern
fick »fylla den heliga plikt som folkupplysningen innebär».
Att Ellen Key kände sin plikt oeh sin mission, därom kunde
ingen tvivla som hörde henne. I sina avskedsord till sina
åhörare i Arbetarinstitutet, när hon 1903 flyttade från
Stockholm, yttrade hon: »Jag ville försöka lära er för livet,
genom litteraturen hjälpa er att leva rikare, och att bättre
höra livets röster i dikten.» Denna hjälp ha också många
tacksamt erkänt sig ha mottagit. Sorgen var stor när hon
lämnade Arbetarinstitutet. Hennes farväl där firades med
en gripande högtidlighet, då hennes porträtt[1] avtäcktes med
vackra tacksamhetens ord av en arbetare.
Vid den fest som efter detta avsked gavs av hennes
vänner, uttalade hon följande förklaring: »När jag nu lämnar
denna krets, är det ej av feghet eller trötthet. I varje
människas liv, och i allt fall i mitt, kommer man till en
punkt, då man önskar stanna för att samla sig och tänka
över sitt förflutna. Det är även så, att jag är ett lantbarn,
oeh landet ropar mig tillbaka. Man har i afton sagt, att jag.
sått frön och tänt eldar.[2] Jag känner djupt att dessa frön
kunnat vara mer fullmogna, att dessa eldar kunde lyst
klarare och varit mindre skymda av rök oeh damm. Jag har
tagit del av så många livsöden, oeh har nödgats utgiva så
mycket av mig själv i småmynt, att jag nu känner att jag
måste unna mig ensamheten för att kunna bli något mer
för några få, och kunna ge mer åt de många.» Och hon
har aldrig ångrat sitt beslut att överge Stockholm.
Ellen Keys insats i det nationella folkupplysningsarbetet
har varit oberäkneligt stor. Likaså kunna verkningarna i
andlig väckelse och förnyande impulser av hennes ofantligt
många och livligt besökta föredrag både inom och utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
