Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ord men inga visor
- En Strindbergs-replik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Strindbergs-replik.
Säsongen 1908—9 beslöt jag mig för att efter
måttet af mina och de minas krafter deltaga i
hyllningen af Strindberg på hans jubileumsdag, och trodde
jag icke svårigheter skulle möta för uppförandet af
hans dramatisering af »Hemsöborna».
I Stockholm — där jag vistades i augusti — skickade
jag ett stadsbud med en biljett till den store
författaren och anhöll om ett samtal i antydda afsikt.
Stadsbudet kom tillbaka med biljetten och sa’ att han
»sett Strindberg i ett fönster till tredje våningen,
men att ingen öppnat dörren, hvarken vid knackningen
eller ringningen.»
Jag mottog beskedet med jämnmod, då mina
fordringar på ett stadsbud inte sträckte sig så högt som
till ett fönster i tredje våningen.
En morgon vid ½ 9-tiden i slutet af augusti
upptäckte jag Strindbergs karaktäristiska gestalt i
Kungsträdgården och gaf mig den s. k. fan på att jag skulle
framföra mitt ärende. Luften var hög och blå och
tycktes ingått ett förbund med solen för en gemensam
hyllning åt vår störste författare. Carl XIII
tycktes mig som en fullständig dimfigur, så han
försvann, och jag såg endast Strindberg.
»I dag är han nog i solskenshumör, och ’morgonstund
har guld i mun’», tänkte jag. Jag häjdade
»Hemsöbornas» skapare och yttrade koncist och öfverlagdt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enaxordo/0012.html
