Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Dragspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
med äkta sjömansblod i ådrorna, som det också an stod afkomlingar af en rask sjöman och en sprittande glad bohuslänska hvars far »gått med sten» i många år på Danmark och Tyskland.
Då jag mötte pojkarne i trappan, klängde de sig fast om benen på mig, ropande »hurry up» och »refva», och förde ett hiskeligt oväsen. Jag hade svårt att öfvertyga dem om, att mina ben ej voro några skeppsmaster, och den minstes ogeneradt uttalade åsikt, att jag var hans »pappa», hade jag tills dato icke kunnat taga ur det envisa lilla tjurhufvudet. Och då mamman någon gång bevittnade de smås intresse för min person och de uttryck det tog, fick hon ett styft göra att befria mig från plågoandarne.
»Di ser så sällan sin pappa,» brukade hon då säga, småleende och med ökad rodnad på de alltid friska kinderna.
Och så sade hon ock dagen före nämnda julafton, då jag hade en liten »kalabalik» i trapporna med hennes telningar. Och hon tillade, i det ögat glänste till:
»Vi väntar honom hem till jul. Han skulle ha varit här för tre dagar sen, men det blåser så. Men i morgon eller öfvermorgon...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
